Han är född på Högsby BB, innehar viktrekordet som nyfödd på hela 6,2 kg och har bott i Huseby i hela sitt liv. Som 13-åring köpte han sin första bil för sina första intjänade pengar. Björn Garpenstedt var namnet.
Innehåll stämde möte med Björn av flera anledningar. Dels för hans stora engagemang för idrotten men även för hans engagemang i människor och bygden.
– Att jag innehar viktrekordet som nyfödd på Högsby BB kanske var en hint om att jag skulle hålla mig kvar här i kommunen och Huseby. Jag har i hela mitt liv bott i Huseby om än på sex olika platser. Finns nog ingen vackrare plats på jorden än mitt Huseby. Här finns vidderna, vattnet, odlingslandskapet, vackra hus och byggnader. Som liten så sprang man på de små grusvägarna till sina kompisar och vart efter man blev äldre så övergick barnspringet till löpträning och löptävlingar. Att ha fått växa upp här, bilda familj och låtit barnen få en trygg och fin uppväxt här, ja det är fantastiskt bra egentligen, om man tänker efter.
Det går inte att ta miste på var Björn har sitt hjärta. Som liten grabb fick han hjälpa till på sin farfars tryckeri på Storgatan, där Garpen i dag har sin verksamhet. Här fick han plocka papper, häfta, och jobba med efterbearbetning av trycksaker och tjänade sina första pengar. Björn var företagsam redan som liten grabb, så de pengar han tjänade ihop blev allt mer och mer och till sist hade han fått ihop hela 600 kronor.
– Jag ville inte gå i skolan och efter mycket tjatande på mina föräldrar så fick jag jobba hos farfar på tryckeriet. Med de pengar jag tjänat ihop gick jag till bilhandlaren och köpte mig en Henry J Ford. Lyckades hålla det hemligt för min far och åkte runt i bilen med hjälp av äldre kompisarna som hade körkort. När min far fick veta att jag köpt bilen fick jag lämna tillbaka den.
Björn berättar med värme om sina olika jobb under åren där stora delar varit kopplat till tryckeribranschen och tryckerier som funnits i Högsby och hur han pendlade till ett tryckeri i Nybro.
HIK
Under hösten 1987 fick han frågan om han ville bli ordförande för fotbollsföreningen Högsby IK, som då låg i division sex och var näst sämst i serien.
– Ja det kan tyckas lite märkligt, men när jag fick frågan om jag ville ta på mig ordförandeskapet i Högsby IK så var det med in-gångsvärdet att jag aldrig hade spelat fotboll, och knappt hållit i en fotboll. Det har trots detta rullat på bra och resan som vi då påbörjade för 28 år sedan har sakta med säkert gått framåt och sakta uppåt. Då, för 28 år sedan, började även resan med att rusta upp anläggningen. Det var ett stort arbete där många varit delaktiga för att få anläggningen i det skick som den har idag. Allt från att bygga om, riva byggnader till att färdigställa byggnader, ta bort betongmurar som var fallfärdiga till att ta bort den gamla bottenplattan för fiskeodlingen och möjliggöra för ytterligare en träningsyta för spelarna.
Tänk så många spelare, ledare, föräldrar, supportrar och allt ideellt arbete som passerat genom föreningen under dessa år, och alla på ett eller annat sätt, med ett intresse för fotbollen.
Ekonomi
– Grunden för all verksamhet är ordning på ekonomin. Allt eftersom föreningen klättrat upp i divisionerna så har det även inneburit större krav på sponsorer, egna arbetsinsatser som går att uppbringa. Grunden för ekonomin är att, ju större andel skattebefriad verksamhet vi får ihop, desto större andel skattepliktig verksamhet kan vi arbeta med. Enkelt beskrivet kan man säga att ju fler skogsplantor vi planterar och ju fler frallor vi kan leverera så ger det ett större ekonomiskt utrymme för skattepliktig verksamhet. Vi hade en tvist med skatteverket som gick ända till hovrätten, där vi vann. Så att plantera skog är nytta med nöje på mer än ett sätt.
Rent sportsligt så satte vi ett mål för tre år sedan att vi inom fem år skulle nå division tre. Nu är vi redan där och har satt ett nytt mål där Fredrik, vår fotbollsordförande, säger att vi ska lägst spela i division tre.
Det som är riktigt roligt är att tjejfotbollen går framåt och att vi även har ett basketgäng som är kopplade till klubben.
Skytte
Ett av Björns fritidsintresse som han lade på hyllan för ett antal år är pistolskytte, men 2009 tog han upp det igen och dammade av sin pistol.
– Efter att grabben fått blodad tand för skyttet så ville jag inte vara sämre utan hängde på. Skyttet är en sport som går att hålla på med i alla åldrar, så Högsby pistolklubb är minst sagt aktiv med flera framgångsrika skyttar.
Om vi backar tillbaka till 2000
2000 tröttnade Björn på att pendla och fick en tjänst på en behandlingsenhet i Mariannelund. Samtidigt fick han frågan av kommun-
chefen om han ville börja på Tegelbruket som man var i färd med att lägga ned. Björn sa ja och efter lite möten med ytterligare personer så fick arbetsmarknadsenheten vara kvar och Björn fick rollen som ansvarig för detta samt som flyktingsamordnare.
– Här vill jag poängtera hur viktigt det är för varje människa att få känna att man gör något meningsfullt arbete, inte bara att hålla någon sysselsatt. Jag har arbetat med människor i hela mitt yrkesverksamma liv och jag har själv valt att arbeta med människor som har lite mer motgångar i livet än vad man oftast brukar ha. Min livsfilosofi är att alla kan göra nytta utifrån sin egen förmåga. Alla människors förmåga ser olika ut och likaså olika i hur man tror på sig själv. Oavsett bakgrund så har alla en plats i samhället.
Om man ramlar
Björn gör en längre konstpaus och säger sedan samlat.
– Du vet att alla kan få det tufft ibland. Jag är både övervakare och kontaktperson och har så varit genom många år och jag har sett
människor kämpa och försökt resa sig upp men inte lyckats. När det blir så ska man inte bli besviken eller ge upp. Det är bara att försöka igen. Man kanske ramlar igen, men då försöker man igen. Till sist kanske den där dagen kommer att man säger att, ja jag klarar det!
Björn berättar att han genom året fått tillbaka så mycket från så många som han haft kontakt med genom åren. En del ringer och berättar att de ska gifta sig och är hur glada som helst, en del andra ringer och säger att det gått snett och att de sitter inne.
– För mig är det viktigaste att de hör av sig och att om de känner att de har någon att prata med och att det skulle vara jag, då är det klart att man ställer upp. Jag har mött föräldrar som varit så tacksamma för att deras barn fått en plats i samhället, fått känna att de är en i gänget tack vare fot-
bollen.
För mig bygger idrotten broar mellan människor och samhället och det gör allt slit mer värt än allt smör i Småland. Alla klarar inte resan tillbaka till normalsamhället, men någon måste tro på dom och att de vågar tro på sig själva.
Innehåll tackar för gott kaffe och samtal med inslag av humor, allvar glädje och framtidstro. Vi önskar HIK lycka till med fortsatta sportsliga framgångar och att vi, som Björn sa, alla kan ibland ha det tufft, då hjälps vi åt och tror på varandra.
//Gunilla C Johansson