Strax utanför Långemåla ligger natursköna Brusemåla Gård. En gård där riksväg 34 går rakt mellan de stora ekonomibyggnaderna och man-gårdsbyggnaden.
På gården finns en mycket vackert renoverat mejeri, som uppfördes någon gång under senare delen av 1700-talet, som vi ville veta lite mer om.
Vi på Innehåll fick komma in i mejeriet med hjälp av Malin och Carl-Johans grannar Egon och Gunhild Karlsson.
– Det var inte så svårt att släppa in dig, jag har nyckeln kvar eftersom vi varit många som varit här och städat upp och förberett till julmarknaden i början på december. Nu håller jag bara på med lite elkablar säger Egon.
Egon som numera är en glad pensionär berättar om hur han minns när han var en liten grabb och cyklade förbi mejeriet på väg till skolan, och att det redan då såg förfallet ut.
– Ja det minns jag mycket väl och att jag gärna ökade takten när jag trampade förbi. Det är roligt att Malin och Carl-Johan tog tag i renoveringen av byggnaden.
Trots att väggarna som har en imponerande tjocklek på inte mindre än 120 cm så hade tidens tand och naturens krafter satt djupa spår i byggnaden. Hela ena långsidan mellan fönstren hade rasat in, så även delar av taket, delvis på grund av en reslig björk.
– När renoveringsarbetet påbörjades så var jag var här och lyfte undan björken med min lastmaskin. Men jag har inte varit direkt delaktig utan arbetet har de gjort själva och med hjälp av entreprenörer.
Gunhild ser fram emot den stundande julmarknaden, något som hon med Kicki Johansson och Malin planerat fram tillsammans.
– Det är roligt att det händer något och att fler får möjlighet att få se hur vacker byggnaden är även invändigt, och först ut är som sagt julmarknaden. Jag hoppas att det går att få till fler aktiviteter säger Gunhild och tillägger, vi får väl tipsa Malin om att en konst-utställning vore väl fint här. Innehåll håller med.
Innehåll tackar för trevliga samtal och att vi blev insläppta och åker vidare till Malin Karlsson som arbetar som fritidspedagog för lite ytterligare intervju.
Malin tar emot på Fröviskolan och barnen – som är på väg hem för dagen – kramar glatt om sin fröken och säger att vi ses i morgon. På entrédörrens insida har man satt upp bilder som ska illustrera årstiden hösten. Jag ser fina bilder med löv i höstfärger, älgar i skogen och närbild på en fin jämthund. Medan barnen kramar om sin fröken reflekterar jag över bilderna och tänker på hur höstbilder illustreras i storstäderna. Undrar om de barnen tänker älgjakt och jämthund. Det får bli ett annat reportage.
För framtiden
Malin som är ölänning trivs bra i Brusemåla, där hon och hennes man bott i ca 15 år. De bor på gården tillsammans med sonen Elias 5 år.
På frågan hur beslutet kom fram gällande restaureringen av det gamla mejeriet så var svaret enkelt.
– Vi ville bevara det för framtiden så mycket vi kunde. Det är ju en byggnad som andas historia. Det var mycket jobb med att få det dit det är i dag. Det kanske vi båda underskattade, men nu när det står färdigt så känns det bra. Vi började ju arbeta med något som mer eller mindre såg ut som en ruin.
Malin berättar vidare att på den tiden det begav sig så förvarades mejeri- och charkprodukter i mejeriet. Det höll en temperatur på runt 6-8 grader vilket förklaras av de tjocka väggarna. Det var den tidens kyl- och frysskåp.
Många arbetstimmar
– Då taket och ena långsidan delvis var raserat, golvet likaså, så fick vi börja med att försöka rensa upp och få ut all sten, sly och träd och schakta bort det som inte skulle vara kvar. Därefter högg vi skog från gården som sedan sågades upp hos grannen Ulf Gustavsson i Sibbetorp, som har ett litet lokalt sågverk. Virke som främst skulle användas till takstolarna.
– Det som däremot var lite svårare att lösa var att hitta en entreprenör som kunde konsten att mura och bygga upp väggar som var närmare 120 cm tjocka. Men det löste sig med gott hantverk från lokala hantverkare, säger Malin.
Nya tider med smak från förr
– Vi hoppas att många tar tillfället i akt och tar sig en liten kik på mejeriet och marknaden. Vi kommer att ha ett 15-tal utställare som säljer allt från ostkaka, ost, bröd, kakor och hantverk som träslöjd, stickat, virkat och luffarslöjd. Dessutom kommer vi att ha kaffeservering på övervåningen.
Malin stannar upp och säger sedan med eftertryck.
– Jag hoppas verkligen att många kommer. Dels för att se och smaka på allt gott och fint som finns. Men även att man tar sig den där lilla stunden och kopplar av och tillåter sig att njuta av historiens vingslag som bostavligen sitter i väggarna. Vi lever i ett samhälle som ständigt ökar takten och där bruset av allt behöver varvas ned och stängas av.
Att bara vara och njuta av stunden är kanske bland det viktigaste och kanske svåraste att göra i dag. Men när man väl gör det så känner man efteråt att det kanske inte var så dumt, avslutar Malin.
Vår avtalade tid rinner mot sitt slut och vi drar båda vidare till nya möten.
Innehåll tackar för intervjun och vi håller med Malin, glöm inte bort att den där koppen ”11-kaffe” som man alltid tog sig tid till förr i tiden. Kanske var man klokare förr, ibland i alla fall.
//Gunilla C Johansson