– Jag gissar att många börjar träna för hårt. Det är bättre att smyga igång och trappa upp successivt.
Det säger Kristian Furuskog, som alltid hållit igång med idrott och som laddar för att bli bland de 500 bästa i Vasaloppet senare i vinter.
Nyårslöfte eller ej – det där med att komma igång med träningen kan vara lättare sagt än gjort.
Vi bad Högsbys och Berga SOK:s 39-årige Vasaloppsfantom Kristian Furuskog om lite reflektioner i ämnet.
Han har spelat fotboll och handboll så länge han kan minnas, och under de senaste åren har han siktat in sig mer och mer på längdskidåkning.
– Jag är fullt medveten om att alla inte alltid har tid. Det är mycket som ska hinnas med, men en halvtimma då och då har nog de flesta.
– Det gäller att ta tillvara tillfällena, kanske träna till och från jobbet.
– Jag själv är en sådan som behöver sätta upp ett mål, men jag vet inte alla måste göra det. Ett mål kan ju vara att ha roligt.
När vi träffar Kristian Furuskog för en stunds samtal och fotografering är det lördag morgon. I egenskap av fotbollsledare för ett av Högsby IK:s tjejlag har han varit med vid starten för årets serie av Nisse Lull Cup-fotboll i Högsby sporthall. Han ska strax åka till Alstermo för att åka vinterns första lopp på längdskidor.
Jag tycker att det är skitkul att vara ledare. Det blir en gemenskapsgrej över det där också.
I barn- och ungdomsåren åkte Kristian Furuskog inte längdskidor över huvud taget.
När jag bodde i Vemdalen åkte jag mest utför, även om jag provade på längdskidåkning då några gånger. Jag åkte nästan ingenting på längden förrän jag slutade med fotbollen.
Samtidigt har jag väl sagt länge att någon gång ska jag åka Vasaloppet.
– Jag har alltid tyckt om att röra på mig och vill hålla igång med någonting.
Successivt har Kristian fått möjlighet att trappa upp träningen mycket.
När jag började med längdskidträning kunde jag åka och cykla åka rullskidor bara 45 minuter, eftersom jag var så van vid att inte hålla igång längre. Då var en timmas träning en hel evighet.
Nu är Kristian Furuskog ofta ute och tränar flera timmar i rad.
I början tyckte jag att det var skittråkigt att träna ensam. Jag har blivit bättre på det, men helst vill jag ha någon att prata med om jag kör längre pass.
Jag tycker att det är roligt att prata.
Även i Vasaloppet vill jag prata. Jag brukar fråga de andra i loppet om hur det går och så där, för då tänker man på något annat för en stund istället för att tänka hur trött man är. Men det är inte alltid som jag får något svar, berättar Kristian Furuskog.
Text och foto: Fredrik Loberg