Det är något speciellt med ”återseendets glädje”;
att få mötas på nytt och känna igen gamla vänner eller att på nytt få känna sig ”hemma” i ett sammanhang som man lämnat.
Den glädjen har förunnats mig denna höst när jag några gånger fått möta er i gudstjänster i någon av kyrkorna i Högsby pastorat; och den kommer av allt att döma bli min upplevelse på julnatten och ett antal gånger på vårkanten då jag förbundit mig att svara för gudstjänster i Högsby pastorat.
I nästan två år fick jag vara er vikarierande kyrkoherde och jag har goda minnen från möten med er i gudstjänster, förrättningar eller möten som kanske bara innebar ett vänligt nickande vid brevlådan hos Matmästaren eller på Statoilmacken.
Återseendets glädje blir också ofta vår, när vi möts i kyrkan. Vi sjunger psalmer som vi känner igen från våra uppväxtår och hör de bibliska berättelserna ännu en gång. Visst har åtskilligt förändrats också i kyrkan under de senaste årtiondena – kanske alltför mycket, men i grunden handlar det om en ”ton” som de flesta av oss känner igen från våra uppväxtår. Och då handlar det inte enbart om att vi känner igen psalmerna och de bibliska berättelserna utan förhoppningsvis om att vi känner oss på nytt berörda av de ”eviga frågorna” om mening och mål i tillvaron och om relationen till Honom som gav oss det äventyr som vi kallar livet!
Ingen av oss kommer ifrån de frågorna. Vi kan skjuta dem ifrån oss under åratal, men förr eller senare ställs vi inför ”återseendet”; ett barns dop eller en ung människas konfirmation som får oss att tänka på den ovissa framtiden både för oss själva och för barn och unga, eller kanske ett dödsfall i den nära omgivningen, som kan ge oss anledning att på nytt ställas inför frågorna om mening och mål i tillvaron.
Jag önskar er alla ”återseendet” när ni på nytt börjar plocka fram juldekorationerna och förbereda ert firande av julen, och jag vill tro att det kan bli ett återseende inte enbart därför att man känner igen juldekorationer som följt med sedan ungdomsåren, utan framför allt en ”återseendets glädje” därför att allt som hör till julen väcker de verkligt stora frågorna kring det korta människolivet.
Jag hoppas få möta er i julnattens mässa och hoppas innerligt att den och andra gudstjänster ska innebära en ”återseendets glädje” för oss alla, när vi på nytt ställs inför julens verkliga mysterium.
Er tillgivne
LEIF NORRGÅRD
prost