Det är så det brukar låta i stugorna när vi närmar oss jul. Tiden då spänningen och
förväntningarna stiger för var dag.
Det är även då frågan från Tomten kommer, en fråga som
ställs till barnen och säkerligen till en och annan vuxen:
Har du varit snäll i år?
Det finns nog knappast något litet barn som säger rakt ut;
– Nej det har jag inte men jag kan väl få en julklapp i alla fall?
Det låter nog snarare så att;
– Ja det har jag! och man får sin julklapp och allt är frid och fröjd.
Men om nu inte Tomten kommer med julklappar och frågar
om man varit snäll hur ska man då göra?
Som man frågar får man svar, brukar det heta.
Om det nu är så att Tomten inte finns eller kommer, vem ska
man då fråga om man varit snäll?
Nu kommer jag till dagens tanke så här lagom till jul.
Handen på hjärtat. Hur snäll har du varit i år?
På den frågan kan egentligen bara du själv svara på.
I de bästa av alla världar, så är vi alla alltid snälla mot varandra
och allt är rosaskimrande och vackert. Men så är det inte alltid
säger den bistra sanningen. Jag kommer inte att gå allt för
mycket på djupet i just den frågeställningen men ge ett
exempel på äkta snällhet.
Ta den där gången du kör bil en mörk vinterkväll och en
gångtrafikant helt plötsligt utan en enda reflex går rakt ut i
gatan. Då kan det komma ett och annat elakt ord ur munnen,
och det är ju inte snällt, men det är inte heller snällt att gå i
mörkret utan reflex. Det är snarare dumt eller oklokt att inte
synas i mörkret.
I grunden är det ju faktiskt snällt att bli upprörd över att
någon är ute och går utan reflex. Även om någon kan tycka
att man är elak som kanske till och med skäller ut gångtrafikanten.
Så var nu så snäll när du är ute och går mörka kvällar och
ta på dig reflexer, för då kanske Tomten kommer!
/Gunilla C Johansson
PS. Om du mot all förmodan inte varit snäll i år så kan
du alltid säga ordet förlåt! Det är snällt! DS