Betongkonsten finns på Sjöslättvägen i Berga
Barnens önskan om att få en egen häst resulterade i en häst i betong. Kanske inte exakt det barnen hade önskat. En häst blev snabbt fler och snart hade Boris Melzèn skapat ett 20 tal olika betongfigurer som speglar hårt arbetande människor och djur. Detta under tiden då vi var ett bondesamhälle och självförsörjningsgraden och lyckade skördar var direkt avgörande för hur bra man hade det när det kom till mat på bordet.
Boris gick ur tiden för snart tre år sedan men Margareta Melzèn minns det som om det vore igår, då Boris tillbringade otaligt antal timmar i husets källare med att gjuta, och mejsla fram betongfigurerna en efter en under 80- och 90-talet.
– Den äldsta figuren är hästen närmast vägen, den gjorde han till våra döttrar Gunilla och Kicki. Sedan fylldes det på efter hand och han höll nog på med detta under 20 års tid.
Det var damm i hela huset när han höll på med sin mejsel och hammare. När det var dags för lunch eller middag så var hela han full av damm, men det gjorde inte så mycket, det han gjorde blev ju fint.
Margareta berättar att man fick ta hjälp av lastbil med kran för att kunna lyfta ut de tunga pjäserna från källaren och till där de står i dag.
– Han var mycket noga med att det skulle vara fint runt omkring och att de skulle hållas i fint skick. Han tyckte själv att det var roligt om de kom till glädje för andra att titta på. Men du, jag bor ju precis här intill och ser att det är en del som gärna kommer och tittar och tar fotografier. Gör gärna det men undvik att klättra upp på dem, för man vet aldrig om de kan gå sönder eller om någon skadar sig med att ramla av. De är ju tänkt att endast titta på.
Fråga så berättar jag
– Den som kommer hit och vill veta mer och ser mig i trädgården så är det bara att fråga så berättar jag det jag vet. Även om det känns tomt och ensamt nu när Boris är borta så känns det bra att intresset för det han skapade finns kvar.
En del av pjäserna förställer hårt arbetande människor med enkla jordbruksverktyg där figurerna kompletterats med vagnar i trä. Likaså är oxar och hästar utrustade med seldon i skinn och trä, allt för att man som besökare ska kunna få en ögonblicksbild från en svunnen tid.
Men du Margareta har döttrarna behållit sitt intresse för hästar?
– Haha, ja det kan du skriva upp att de har. Även barnbarn har tagit efter. Travtränare Emma Johansson är mitt barnbarn och hon tränar ju hur många hästar som helst.
Kunde du ana att en betonghäst till barnen när de var små, för snart 40 år sedan, skulle ingjuta ett så stort intresse för hästar?
– Nej vem kunde tro det, men det är roligt att man har ett intresse som man brinner för. Det är trevligt med djur.
Margareta är uppvuxen i Högsby och flyttade till Berga och Sjöslätt när hon träffade Boris och bildade familj.
– Har alltid känt mig hemma här och jag har mina grannar Inga-Lill och Siv, vi träffas lite då och då vilket gör att dagarna blir lite roligare. Så har jag såklart lite trädgårdsarbete att sysselsätta mig med. Rosbuskarna är lite taggiga så därför har jag tagit på mig denna gamla vinterjacka, den står emot det mesta när man rensar ogräs.
Vi tackar för en trevlig pratstund och går tillbaka till parken av betongkonst och jag kan inte annat än förundras över den energi, skaparglädje och konstnärlighet som yttrat sig i allt från oxar, hästar, kalvar och människor i betong, allt skapat av Boris, helt magiskt!
Text och bild: Gunilla C Johansson