Nästa år är det 30 år sedan Jan-Erik Emrin började sin anställning på Högsby Bostads AB. De 29 åren som han avverkat inom företaget kan följas genom samhällsekonomins svängningar och hur de delvis har präglat bostadsbolaget.
– Vi som alla andra varit tvungna att hänga med samhällsutvecklingen och det har givetvis under åren påverkat lägenhetsbeståndet och antalet företagslokaler. Jag vet hur man under min tid här har avyttrat många fastigheter utanför centrala Högsby och fokuserat på central-orten. Fram till 1999 satt vi med ett förlustbolag och radikala förändringar fick prioriteras, såväl personalnedskärningar och försäljning av fastigheter stod på agendan.
Efter det stora arbetet med att få bolaget på fötter från 2000 och fram till idag har man fått balans på kostnader och intäkter och är i dag ett välmående bolag.
– Vi har förvärvat en del fastigheter, bland annat på Majestensvägen, Storgatan och även uppfört ny kontorsbyggnad där Migrationsverket idag är hyresgäst.
I skrivande stund har bolaget 306 lägenheter varav endast 6 lägenheter går att hyra direkt.
– Vi har en relativt låg omsättning på lägenheterna, lite beroende på att våra hyresgäster är äldre personer som inte flyttar lika ofta som de yngre. Vi har få klagomål vilket vi tolkar som att de allra flesta trivs bra hos oss.
Bolaget som endast har två anställda tar hand om all administration, pappersarbete och samtal från hyresgäster. Allt arbete såsom städning, underhåll samt om- och tillbyggnad läggs ut på samarbetspartners.
– När det gäller städning, snöröjning och det dagliga, så anlitar vi ÖSK. När vi kommer till projekt som underhållsarbete, om- och tillbyggnad så lägger vi ut detta på entreprenad. Det ser minst sagt annorlunda ut i dag mot hur det såg ut när jag började här för 29 år sedan. Då var vi hela 24 anställda.
Emrin, som är bostadsbolaget starke man har flera strängar på sin lyra. Förutom sitt heltidsarbete så fyller han sin fritid med att resa och det stora intresset släktforskning.
När Emrin är ute på sina semesterresor så försöker han alltid att köpa pins, ett litet märke som man oftast sätter på ett
klädesplagg, som en litet minne från platser man besökt.
– Jag hade lite svårt att få plats med alla mina pins på skjortan, så det blev att ta fram en hatt i stället för att hålla ordning på dem.
Att köpa pins är ett bra sätt för att komma i håg de platser man besökt. Dock infinner sig en och annan reklampins, som exempelvis PUCKO, en mjölkdryck som är svår att besöka.
– Ja en del köper jag för att de är roliga eller för att jag varit med på ett event där de funnits.
Släktforskning
Emrin som är född och uppvuxen i Högsby, bodde som liten i Huseby med mor, far, storebror Ingemar och idag framlidne storebror Leif. När brödernas far under 1970-talet ville hitta på något att göra under vinterhalvåret, så gick han en kurs tillsammans med Jan-Erik i just släktforskning.
– Det var bröderna Ingemar och Birger Svanströms mor som höll i kursen och både jag och min far Ingvar fick så att säga upp intresset i samband med kursen. Sedan tog det några år innan vi tog tag i det på allvar, men under de senaste 30 åren vet min fru vad jag sysslar med under vinterhalvåret.
Glöm inte att prata
Jan-Erik berättar om det minst sagt tidskrävande arbetet med att bygga upp ett släktträd. Det är många kyrkböcker, födelseböcker, husförhörslängder, inflyttningsböcker, utflyttningsböcker och internetsökningar som ska plöjas igenom.
– Många uppgifter går att hitta, men det stannar inte vid det, man behöver kunna ställa uppgifter mot varandra och försöka bedöma om det man fått fram stämmer med verkligheten.
Det svåra är ju att inte ha någon att fråga.
– Något jag ångrar i dag är jag inte pratade mera med äldre släktingar än vad jag gjorde. När man hittar gamla fotografier och det inte står namn på baksidan tappar fotot i värde, eller omvänt när det står namn på baksidan så höjer man värdet. Har man då inte pratat med de släktingar som kan tänkas veta något i tid, ja då är det så att säga för sent.
Torpare och bönder
Emrin har idag fått fram ett släktträd där ca 8 300 personer finns med. En relativt liten släkt, då en del släktträd omfattar 150 000 personer.
– De allra flesta har varit torpare och bönder under de 18 generationer släktingar som jag letat reda på, så långt tillbaka i tiden som 1485. Är visst även släkt med Håkan Juholt. Släktnamnen är oftast vanliga sonnamn, men i sista spåret 1485 finns namnet Berger. Min släkt är inte lika dramatisk som min frus släkt. En av hennes släktingar blev mördad, och gärningsmannen var den sista som blev hängd på galgbacken i Ruda. Så vissa släkter är mer dramatiska än andra. Fast att vara släkt med Håkan är dramatiskt på sitt sätt.
Det är riktigt givande att lägga tid på släktforskning men det enda som jag inte gillar och är ett riktigt fult ord som dyker upp i kyrkböckerna är ordet oäkting. Min farfar var en så kallad oäkting, det vill säga född utanför äktenskapet. När man dokumenterades som oäkting så fick man heller inte veta via kyrkböckerna vem som var fadern. En hemsk stämpel som tack och lov inte längre finns. Men på så sätt så slutar spåren på min farfars sida.
Innehåll tackar för intervjun och önskar fortsatt lycka till med släktforskningen, och som någon sa, vi är alla släkt på ett eller annat sätt.
//Gunilla C Johansson