I Fagerhult och på äldreboendet Välengården arbetar
Sebastian Veith från Fagerhult. Han är i skrivande
stund ensam om att av kommunen vara anställd, i
grunden som undersköterska, och nu som projektledare
och samtidigt deltidsbrandman.
VI FRÅGADE OM DET VERKLIGEN GÅR ATT
KOMBINERA DESSA TVÅ VITT SKILDA ARBETEN
– Det går hur bra som helst. Det gäller bara att det finns en bra
backup på arbetsplatsen och det har vi här på Välengården berättar
Sebastian Veith.
Vi stämde möte med Sebastian, egentligen för att få veta mer om
hans tillfälliga tjänst som projektledare för Timecare. Ett tidssystem
som håller på att utvärderas och som bygger på att personalen själva
ska kunna bestämma mer om sin egen arbetstid i stället för som
det är idag, att man får ett redan bestämt schema att arbeta utifrån
inom omsorgen. Men vi lämnar projektet i denna intervju och återkommer
om detta i kommande nummer av Innehåll. Denna intervju
handlar mer om Sebastian som person, och hans och familjens
beslut.
– Jag och min fru och vår då ettåriga son kom till Sverige 2012. Vi
ville bryta upp och lämna storstaden. Ville inte att han skulle börja i
en skola i Leipzig med 3 500 elever. Jag hade ett arbete inom en
stor butikskedja och kunde inte stå upp för den, som jag tyckte, inte
alltid bästa personalpolitiken.
Vi ville byta livet i Tyskland och storstaden mot en annat liv med
livskvalitet för oss och våra barn.
Att det blev just här beror på att vi tillbringat många semestrar i
Småland runt Virserumstrakten. Det vi sökte var en mindre ort eller
by där det fanns samhällsservice. Det finns det här i Fagerhult och
det var därför vi valde att flytta hit. Här har vi barnomsorg, skola och
matbutik. Det mest grundläggande som man behöver i livet. Nu har
vi två barn och båda har skola, dagis och fritids här och min fru
Anett pendlar till arbetet i Högsby.
TVÅ UTBILDNINGAR SAMTIDIGT
Sebastian fick ett vikarejobb på Välengården och trivdes så bra att
arbeta med just vård och omsorg, så han beslutade sig för att utbilda
sig till undersköterska. Samtidigt blev han varse om att man
behövde deltidsbrandmän i Fagerhult och även här kände
Sebastian att han kunde göra nytta.
– Att vara deltidsbrandman innebär att finnas där när någon
behöver. Det är långt ifrån att det bara handlar om att släcka bränder.
Det kan röra sig om allt från att komma först till en olycksplats i
väntan på ambulans, eller på ett larm där ett barn ramlat ner från
något. Det jag känner som viktigt är att oavsett vad man har för
arbete så behöver vi alla ta ansvar för att hjälpa till. Vem vill inte ha
hjälp vid en viltolycka eller annan olycka. Ingen vill ju hamna i den
sitsen att man tänker, ”nej, de kommer inte och hjälper mig, jag
kommer kanske inte klara mig”.
FLER DELTIDSBRANDMÄN BEHÖVS
Vi frågar om det inte är svårt att bli brandman och om det verkligen
går att kombinera med annat jobb.
– Klart att det går, inte på alla arbetsplatser, men på många. Tänk
lärare eller vårdpersonal, vi är flera hundra som arbetar inom dessa
yrken i kommunen som skulle kunna börja som deltidsbrandman.
Detta förutsatt att man bor och arbetar på den plats som är kopplad
till den brandstation som behöver bemanning. Här i Fagerhult är vi
just nu åtta deltidsbrandmän och det är bara jag som arbetar och
bor i Fagerhult. Det är inte hållbart, vi behöver fler! Jag vet flera stationer
som har kvinnliga brandmän så jag hoppas att alla som läser
denna artikel verkligen tar sig en funderare på att bli deltidsbrandman,
kvinna som man. Det är bara att kontakta räddningstjänsten
och Ingemar Idh, för att få veta mer. Tycker man det är intressant
och man klarar fystesterna och genomgår grundutbildningen så är
man klar.
Tänk vilken fantastisk känsla det är att kunna finnas till för
andra, att kunna göra samhällsnytta och veta att man är en del i
att de runtomkring dig känner sig trygga.
Vi tackar för en trevlig intervju och hoppas att fler gör som
Sebastian, ser möjligheterna med att bli deltidsbrandman –
att finnas där för någon när nöden är som störst.
Text och bild: Gunilla C Johansson