Flytt till Bostället

Karl-Bertil och Ingrid Eriksson, Balders väg i Högsby ser till våren fram emot flytten till Bostället, de helrenoverade lägenheterna som är belägna i kilen mellan Järnvägsgatan och Storgatan i Högsby.

Text och bild: Gunilla C Johansson

– Vi har fått så god hjälp av Ylva och Michaela på Fastighetsbyrån inför och under husvisningen och försäljningen. Roligt att det var ett sådant stort intresse för vårt hus, Det blev en stockholmsfamilj som köper det så nu blir vi fler i kommunen. Detta hus är Gull ringenhus modell -79, då huset är på just 79 kvadratmeter berättar Karl-Bertil. Jag blir 95 år i sommar och Ingrid fyller snart 90 så nu känner vi att det är hög tid att sälja huset och få ett boende som är lite lättare för oss att hantera. Lägenheten vi ska flytta till är en sådan där genomgående där vi får ljust och fint både morgon och kväll.

Men hur känns det att sälja och flytta från ett hus som ni bott i under så många år?

– Det är givetvis så att det känns konstigt. Vi gifte oss för 66 år sedan och har bott här i 60 år. Vår dotter har vuxit upp här och släkt och bekanta har hälsat på genom åren. Men vi båda har lite hjärtsvikt och det är inte helt enkelt att ta hand om ett helt hus i vår ålder. Vi gör nästan allt själva då vi har haft turen att fått vara friska och haft ork. Men sommaren som gick den var jobbig säger Ingrid. – Det var så varmt och jobbigt, men tack och lov så har vi ju ett svalt och fint rum i källaren, där var vi mycket i somras. Vi gick upp till köket för att äta och så, sedan blev det att gå ner dit för att inte utsätta oss för den enorma värmeböljan som höll så många veckor. Nu hoppas vi att sommaren som kommer blir sval. – Vi kanske skulle ha sålt huset för tio år sedan, men när vi känner oss pigga och klarar oss utan hjälp då vill man ju bo kvar. Jag har tagit ansvar för det mesta utomhus och Ingrid för det inomhus med matlagning och städning säger Karl-Bertil.

Karl-Bertil och Ingrid, ni är ju så beundransvärt pigga och energiska, vad har ni för recept på detta?

Karl-Bertil skrattar, – nja det vet jag inte om vi är så pigga som du säger, men visst, vi ska inte klaga, vi klarar oss själva och alltid gjort så men det finns nog många anledningar till att vi är så pigga som du säger. Dels handlar det nog om att vi har varandra. Vi har ju hållit ihop sedan jag var 24 och Ingrid 19 år. – Vi träffades då vi gick på bio, det var så man gjorde förr. Men du var ju inte så intresserad av bion kommer jag ihåg, för du satt ju och somnade skrattar Ingrid. – Ja så kanske det var, det var ju dig jag ville träffa säger Karl-Bertil och tar Ingrids hand.

Är detta receptet för att bli äldre och pigg?

– Ja, det och så givetvis maten. Man måste vara noga med vad man äter. Man måste äta mycket grönsaker, där är jag mycket noga. Ibland får jag säga till dig att äta grönt säger Ingrid och tittar på Karl- Bertil. – Ja, jag vet men ibland glömmer man sig. Vi äter ofta och gärna fisk. Tänk så gott det är med stekt strömming och potatis. Vi tycker även mycket om isterband, det finns olika sorter men de vi köper smakar nästan som den gjorde förr.

Arbetslivet

Ingrid arbetade fram till pensionen på Kolserum, där hon tog hand om och stöttade personer som hade lite funktionshinder. – Det som var tråkigt var att samtidigt som jag gick i pension så lade man ner boendeformen och alla boende skulle slussas in i samhället med egna lägenheter berättar Ingrid. Det var säkert bra för många men inte för alla. En del hade mycket svårt att klara denna stora förändring. Jag trivdes med mitt jobb som vårdbiträde, men då hette det vårdarinna. – Jag har kört lastbil i nästan hela mitt yrkesverksamma liv, åt vägförvaltningen som det hette på den tiden. I dag är det samma sak som trafikverket. Vi ansvarade för de statliga vägarna. Det var mycket beläggningsarbeten och en hel del med att köra grusbil. Jag jobbade mest här i trakten men var även med vid underhållsarbeten på Ölandsbron när den skulle asfalteras om.

Vad har ni för gott råd till unga som växer upp i Sverige i dag?

– Ja du, det var en svår fråga, mycket handlar nog om att, tro inte allt som du hör. Kontrollera när du kan om du hör något som du berättar vidare så att du vet att det är sant. En annan sak är utvecklingen i samhället. Jag lägger mig inte i vem man röstar på men tänk efter på vad du röstar på. Jag ska säga dig att det var ett krigsflygplan, ett bombplan, som nödlandade på fälten vid Berga Gård 1943. Jag var den som kom till platsen först av alla och mötes av piloten som skrek åt oss att backa. Planet stod då i brand och han sa att det fanns bomber ombord. De amerikanska piloterna trodde att de nödlandat i Tyskland och tände eld på planet för att inte bomberna skulle hamna i fiendernas händer. Detta hände 1943 klockan 15:00, denna dag glömmer jag aldrig. Ransoneringskort Det var ju svårt på den tiden då man fick handla mat med hjälp av ransonerings-kort som man fick tilldelat sig. Vi på landet hade det lite bättre än de i staden, men det var svårt för alla då. Dessutom var det svältår i Sverige 1940-1941, då det blev stor missväxt på grund av senvinter med flera minusgrader som tog kål på de små spröda skotten på åkrarna. Det viktigaste jag kan säga dig är att vi måste stå upp för demokratin och för varandra avslutar Karl-Bertil.


Publicerat

i

av

Etiketter: