Vi stämde möte med en av våra kommuninvånare för att ge möjlighet att sätta ord på sitt Högsby kommun och resan hit.
I detta nummer träffade vi hemvändaren Martina Screve, 31 år, som numera bor i Högsby. Hon och familjen bor inte i vilket hus som helst, utan kanske i kommunens mest välbesökta byggnad. Före detta bank och nuvarande Garbomuseet.
När djungeltrumman började signalera ut att huset var till salu, så åkte familjen dit för att titta runt och skaffa sig en bild av hur det skulle kunna vara att bo mitt i Högsby.
Det är ett sagolikt vackert hus med sin alldeles speciella historia
Innan Martina berättar vidare om hur det är att bo i Högsby så låt oss göra en resa bakåt till tiden då Martina gick ut grundskolan i Fröviskolan.
– Jag är född Asp och har vuxit upp med mina fyra syskon och föräldrar här i Högsby. När jag var 16 år flyttade jag till Vimmerby och strax därefter till Grythyttan för studier under tre år för att kunna arbeta som exempelvis restaurangchef, med restaurangdesign eller som sommelier.
Direkt efter avslutade studier fick jag arbete på en lyxkryssare som sommelier och som tog mig ut i världen. Som sommelier arbetar man ofta som servitör med ansvar för vin. Man arbetar även med inköp och ansvar och marknadsföring av vin. Min första destination var Franska Polynesien, därefter följde Sydamerika, Alaska, USA och Kanada.
Att jobba på en båt var mycket speciellt och jag trivdes mycket bra med mitt arbete. Att få arbeta med det jag verkligen gillar, det vill säga rätt viner till rätt maträtter, ja det var bara så roligt.
Jobb och livskärlek
Under sina resor med lyxkryssare blev det inte bara en arbetsplats. Här träffade hon sin stora kärlek, fransmannen Julien. Han arbetade då som kökschef.
– Precis som vi fått höra så många gånger så gifter sig rätt vin med rätt maträtt och det var det som hände oss. Vi har verkligen upplevt många fantastiska saker tillsammans och att kunna arbeta och leva tillsammans stärker verkligen ett förhållande.
Vi fortsatte till sjöss ett tag efter att vi blivit ett par. Men för att på något sätt landa i livet och bestämma oss för var vi ville bo i framtiden, hav eller land, så flyttade vi till England under några månader.
Svaret blev en kompromiss, vi flyttade till en ö, Irland. Här fortsatte vi våra yrkesval inom mat och hotell där jag var med och startade upp ett hotell på uppdrag åt en större hotellkedja. Min man arbetade som kökschef på olika hotell i trakten. Vi bodde mestadels på västkusten eller i Dublin och vi kände oss verkligen hemmastadda här.
Men våra olika erbjudande och egna drivkrafter att prova nya saker tog oss till Afrika och Senegal och därefter till Turkiet.
Glädjebesked
Att flytta runt så mycket som ni nu gör under dessa nästan 10 år, kände ni inte någon gång att det snart var dags att rota er någonstans?
– Jo så var det. När vi flyttade till Turkiet så fick vi ett glädjebesked, vi väntade barn. Då bestämde vi oss för att sakta ner på flyttkarusellen.
Vi flyttade inte direkt till Sverige från Turkiet utan mellanlandade i Norge. Min man fick ett förordnande i Norge och utgår därifrån i sitt arbete som kökschef för Scandic i Norge. Det kändes bra att flytta hit, det kändes nästan som hemma, det var i alla fall Skandinavien.
Efter allt man sett genom våra resor ute i världen så vill jag verkligen poängtera hur fantastiskt vi har det i Sverige och Skandinavien.
Ett land som verkligen har allt det där som inte finns på någon annan plats.
Vi hade bott i Oslo i fyra år då vi fick nys om huset här i Högsby.
REALTID
Nu är resan för Martina och familjen nästan framme i
realtid.
Förra året gick flyttlasset till Storgatan och ”Garbohuset” där familjen nu bor. Martina arbetar i Högsby och Julien veckopendlar till Oslo och tack vare goda tågförbindelser så går det bra att pendla.
– Han reser mycket i tjänsten och barnen vet inte om något annat än att han reser mycket. Visst saknar barnen sin pappa och jag min man mycket emellanåt, men det är så här det är. Vi vet ju att han kommer hem och det är det viktigaste. För egen del trivs jag bra på mitt arbete på Systembolaget här i Högsby med inköp, rådgivning och service till våra kunder.
Hur kom ni på iden att bo på
övervåningen till ett museum?
– Som jag sa tidigare så gillade vi verkligen huset från första stund, och vi blev alla blixtförälskade i huset. Vi fick god kontakt med Fastighetsbyrån som hade hand om försäljningen av huset och det tog inte många dagar innan kontraktet var skrivet och handpenningen inbetald.
Känner oss rotade
– Vi tycker båda att det är skönt att bo där vi gör. Vi har inget behov av att åka i väg någonstans. Visst är det kul att åka på semester, men samtidigt obeskrivbart skönt att bo i Högsby. Här finns verkligen allt man behöver. Järnaffären är nästan som vårt andra hem och Sandholms likaså. Här får man alltid personlig service och hjälp när man behöver och inget är omöjligt.
Trots alla länder som vi bott och arbetat i genom åren så är det inget som slår Högsby.
Jag vill gärna råda alla till att ge sig ut och resa och se er omkring. När man gjort den resan, kanske inte lika intensivt som vi gjort så tror jag att allt fler ser och värdesätter livskvalitén som finns på en mindre ort och kommun som Högsby ger, varje dag. Året om.
Spökar
Vi på Innehåll har hört att det kan spöka i gamla hus, stämmer detta i ert hus?
– Vi har aldrig sett eller hört att det skulle spöka i huset även om ryktet kanske säger så. Om det skulle göra det så har vi nog väldigt snälla bank- och Muséespöken i vårt hus.
Huset som är ritat av arkitekten Josef Fredrik Olsson 1920 är ett genuint stenhus som alltså är beläget mitt på Storgatan. Samma arkitekt ritade även Högsby kommunhus.
– Ett stenhus är varmt på sommaren och kallt på vintern, inte omvänt som man lätt kan tro. Tack vare en väl fungerande bergvärme till stenhuset så har vi behaglig värme på vintern.
Vem vet kanske finns det knölvalar i Emån en vacker dag
– Det är i Högsby det händer.
Tack Martina för att du delar med dig av din och familjens resa genom livet. Precis som Martina säger det gäller att vara nyfiken på livet och våga upptäcka och se saker och ting och ställa de lite mot varandra. Det är det som gör att man värdesätter naturen längs Fågelforsvägen, eller de lokala handlarnas service och kunnande. Vi kanske inte får se knölvalar i Emån men en och annan Mal tar sig fram längs Emån, vem vet, det är kanske Malen som är Högsbyspöket.
Gunilla C Johansson