Nu är vi där igen
Hemmet ska pyntas med saker och ting som påminner om juletid. Adventsljus-stakar och tomtar ska fram och änglar ska hängas upp lite varstans så att det blir julfint. Så lång är det kanske frid och fröjd. Men då kommer det där med ”trädet”som ska in i huset. Det kanske till en början ser grönt och fint ut, men efter ett tag så verkar det som om det där gröna fina ligger som en liten stickig krans runt stammen.
Vi tog hjälp av några skogsbolag som säger sig ha koll på det där med korta och långa barr:
Kristian Åkesson på Södra
– Först och främst ska det vara en gran. En riktigt grön och grann gran, helst en rödgran som är den som främst växer runt om i kommunen. Se till att slussa granen långsamt in i husvärmen. Ställ den ett par dagar i garaget, sedan källaren och sist in i vardagsrummet så att den hinner vänja sig vid värmen. En del provar med socker, sprit och allt möjligt tillsammans med vatten för att granen ska behålla barren på, i alla fall till efter julafton.
– Det tror jag inte på, det som möjligtvis kan fungera för att hålla liv i granen är att tillsätta magnecyl i vattnet, det kan påverka granens förmåga att suga upp vatten. Mitt bästa tips är att borra små hål barken fram till själva veden, så att vattnet har fler vägar att ta sig uppåt i granen förutom där du sågat av den. Vattentransporten sker ju i det vita skiktet mellan barken och veden.
Lite nyttigt vetande som du kan berätta under julmiddagen är att om du sätter en människa i en glasmonter tillsammans med 30 små träd så producerar de tillräckligt med syre för en människa och kan även ta hand om den koldioxid som produceras under en människas livstid.
Stefan Carlsson på Hanåsa Sågverk
– Först får vi nog reda ut det där med själva trädet. Det där med julgran, nja det tror jag inte riktigt på. Stefan tar en julgranskula och tar med Innehåll till närmaste tall och säger;
– Så här ska det se ut, hela skogen är ju full av fina tallar. Finns inget som pryder hemmet mer än en jultall, och varför inte låta lite tallkottar följa med som naturens eget julpynt. Se så fint det blir. Sen finns det nog ett enda recept när det gäller att lyckas behålla barren kvar på grenarna, vatten och åter vatten. Om tallen mot förmodan tappar lite barr, så är det ju lättare att hålla reda på dem eftersom de är betydligt längre än granbarr.
Vi passade samtidigt på att ta temperaturen på skogsbranschen och på det svarar Stefan;
– Måste säga att glädjande nog så verkar det ha släppt för skogs-industrin och exporten börjat dra igång igen. Det har ju varit
riktigt tuffa fyra år för de små privatägda sågverken som jobbat hårt för att klara stålbadet. Exporten till Nordafrika rör på sig likaså Englandsmarknaden. Så det är den bästa julklappen vi små sågverk kan få, att kunna värna om jobben på landsbygden och att kunna säga till markägare att vi nu ser ljuset i tunneln.
Markus Bloom på Sydved
– Kan hålla med om det där att man ska slussa in granen kan vara en bra ide. Även idén med att borra små håll längst ned på stammen för att granen ska ta till sig vattnet kan vara en bra idé. Själv jag tror på att man ska lägga i lite socker i vattnet, men helst ska man hälla i lite glögg, för vem kan motstå god glögg så här runt jul. Vår julgran står så länge inomhus att den till och med slår nya skott. Det måste bero på glöggen och kanske till viss del att den får rikligt med vatten. Tänk på att granen aldrig får torka ut. När du tar in granen, såga ett nytt skär så att den lättare kan ta upp vattnet!
Carl-Wiktor Svensson på Bergs Timber
– Jag anser att granen ska ligga på sågbänken. Men om man nu vill få det julefint och ha ett träd inomhus, så får det väl bli en en det hör man ju på namnet julen…
En jul-en slussar man också in och man ger den, som alla andra träd, lite omsorg och lite vatten. Med på köpet får man enbär som man kan vidareförädla till god dryck som enbärsdricka, då slår man två flugor i en smäll. Enar doftar ju helt fantastiskt gott och länge vilket man inte kan säga om vare sig granen eller tallen. Julen innehåller ju mycket traditioner och det finns ju inget rätt eller fel så viktigast är att man väljer det man själv tycker om.
//Gunilla C Johansson