Högsby IK firar 110 år

HIK firar 110 år

 

Senast firade Högsby IK 100 år, denna gång firar man 110.

Symboliken i 100 och 110 är slående då takten på föreningens milstolpar ökar allt eftersom.

– Ja, de senaste tio åren är lite som dansbandslåten ”de sista ljuva åren”. Inte för att de är de sista, utan för att vi visat på att vi kan prestera och nå mål som ingen av oss riktigt kunde tro att vi skulle göra menar Björn Garpenstedt, ordförande Högsby IK.

– Vi vet visserligen inte ännu hur innevarande säsong landar men vi vet att vi kämpar, hoppas och tror att det går vägen och att vi spelar i division 3 under 2019. Vi är nära ett negativt kval och under kvalmatcherna kan allt hända.

Men du Björn om vi ser tillbaka på de senaste tio åren vilka är milstolparna eller höjdpunkterna som du ser det?

– Ja du, det är många men om vi börjar med 2006-2008 då konstgräsplanen, som gick på cirka tre miljoner kronor, kom till byn så var det ju häftigt att kunna ersätta en trist grusplan med en konstgräsplan. Detta hade aldrig varit möjligt utan stor stöttning från Högsby kommun och Högsby Sparbank. Den byggdes för att klara dåtidens krav och nu när den fyller tio år så är det dags att se över den och vi och kommunen tittar redan nu på hur den skulle kunna förbättras och anpassas till dagens och morgondagens krav på konstgräsplan.

 

Samarbete

– En annan milstolpe som krävde lite nytänk för många av oss var ju när klubben inledde ett närmare samarbete med Oskarshamns AIK. Detta gjordes med spelarna och klubbens bästa för ögonen. Spelare och lag behöver utvecklas tillsammans, och med draghjälp av Oskarshamns AIK och vice versa så ser vi att detta har slagit väl ut. Mycket tack vare ett bra arbete av Fredrik Hultman. Hans förmåga att se över gränser och ramar och varje spelares förmåga och potential är imponerande.

2014 togs ett annat viktigt steg och ännu en milstolpe var satt då vi i kvalspelet gick segrande ur detta och tog oss till division 3 för spel 2015. Där och då var ju känslorna enorma och svåra att beskriva med ord. Jag vill nog påstå att detta är det mest historiska vi än så länge varit med om i vår klubb. Största och känslomässigt häftigast i alla kategorier under vår 110-åriga historia. Vi som var där vi vet att det är så.

2016 så visste vi inte om våra egna gränser och hur bra vi egentligen var, då vi under Micke Perssons ledning kvalade för spel i division två. Detta var så stort och än idag så känns det nästan overkligt att vi kunde ta oss så långt spelmässigt.

 

Samhällsansvar

Högsby IK precis som många andra föreningar tar ett stort samhällsansvar med att integrera unga in i samhället. Idrotten är en väg in i samhället och gemenskapen, något som klubben tagit på största allvar.

– Vi har engagerat oss i projekt som handlar om integration där flera nyckelpersoner utfört heroiska insatser, allt för att få asylsökande att veta hur samhället är uppbyggt för att känna sig delaktiga. Som förening så ska vi ta vårt ansvar för att få alla att känna sig som en del av Högsby kommun. Vi engagerar oss på olika sätt som berör i princip hela kommunen, från simskolan i Hornsö till Fågelfors, Berga och Ruda.

Allt vi gör kanske inte hamnar på löpsedlarna men det betyder inte att det inte är viktigt för den individ det gäller.

 

Stolthet

– Det som slår mig och som gör att man känner extra stolthet är alla fantastiska ungdomsledare vi haft och har, inte minst genom Mikael Nilsson. En föredömlig ungdomsledare som tillsammans med andra hittat nya sätt att få fler att vilja spela fotboll och vara en i laget.

Det har varit allt från aktiviteter under sportlov till att man lyckats få hit ledare genom Janne Stahre-akademin som peppat och drillat våra ledare och spelare.

Ett annat sätt att utveckla verksamheten och att få in pengar är samarbetet med Latitud 57. Här har vi ställt upp med funktionärer som varit med och rest tält till att hålla ordning på in- och utsläpp av festivaldeltagare.

Det viktigaste för en förening är att man har många som vill och kan engagera sig, och det har vi haft turen att vi lyckats med, ingen nämnd och ingen glömd, förutom en person och det var Rune Herdinius. Hans insatser och engagemang smittade av sig på oss andra. Det fanns inget som han inte kunde göra. Han la ner hela sin själ och sitt hjärta till sitt HIK för att ungdomarna skulle få spela fotboll.

 

Dina starkaste personliga minnen

– Ja, hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte komma från att det var det året vi kvalade och tog oss till division 3. Jag har varit med i klubben sedan 1988 och från det året och fram till i år så har vi bara tagit två seriesegrar. Jag vet och har sett hur svårt det är att vinna och hur lätt det kan vara när lagen är jämna att hamna i negativt kval. Det gör att steget upp till division 3 känns så stort och välförtjänt.

Du frågande mig om starka minnen och händelser. En person som betytt mycket för klubben har varit Ann Persson och hennes arbete med damfotbollen. Ett kvitto på hennes utomordentligt fina arbete är flertalet ledarstipendium som hon erhållit bland annat av Smålands fotbollsförbund, Lions och Högsby kommun. Ett uppdrag som hon lämnade 2014.

Högsby IK är idag den enda fotbollsklubben i kommunen som bedriver damfotboll och med tanke på det ökade intresset för damfotbollen i Europa så ska det bli intressant att följa utvecklingen.

En händelse som är svårt att inte nämna som dock inte är sportsligt är den tvist vi hade med skatteverket där vi riskerade en stor skattesmäll då vi sålde frallor, plantera skog mm och de ville beskatta oss för detta. Denna tvist slutade med att skatteverket drog tillbaka sitt överklagande och vi gick vinnande ur den striden. Den var långdragen och tog mycket energi, men när den var över så var lättnaden stor.

Om jag skulle räkna upp alla som varit och är betydelsefulla för föreningen så räcker inte en helsida i tidningen. Vill därför verkligen betona – ALLA ni som på ett eller annat sätt engagerar er i HIK är lika viktiga, alla insatser räknar och märks.

– Efter 31 år som ordförande ser jag fram emot en ny spännande fotbollsäsong men först ska vi fira våra 110 år på Stabygården den 10 november. Det ser jag fram emot!

 

Text: Gunilla C Johansson. Foto: Privat


Publicerat

i

av