Jonas Lindh, 42-årig trebarnsfar som gärna spenderar tid med familjen, gillar att jobba och mer än gärna tar sig en tur till skogen för att jaga eller fiska. Där har du Jonas Lindhs liv i en enda mening. Nu tänker vi oss dock en lite längre intervju än så, men på något sätt så speglar en mening Jonas personlighet.
Han lindar inte gärna in saker i ord, eller går som katten runt het gröt och funderar, utan har han väl bestämt sig så gör han det han har tänkt.
– Klart att jag stämmer av vissa saker innan jag fattar beslut, men jag är nog inte den som funderar åratal på vad jag ska göra, utan jag går nog gärna från ord till handling ganska raskt.
Vi träffar Jonas hemma på gårdsplanen i Kalvenäs där hans farmor och farfar en gång bodde, där de gamla uthusens väggar är nymålande med rödfärg och dörrarna är målade i svart, precis som det alltid har varit. Några byggnader är relativt nybyggda och smälter väl in i omgivningen och ser ut som om de alltid har stått där de idag gör.
Vinden och morgonens kyla biter tag i kinderna men kontakten med de två sociala och fina gråhundarna Bamse och Bella gör att man blir alldeles varm inombords. Bamse som är 12 år kommer och hälsar och ställer sig tätt intill benet och vill bli klappad. De mjuka ögonen granskar mig från topp till tå och jag får en känsla av att jag får godkänt när han står kvar vid min sida.
Vi fotograferar Jonas med hundarna och sätter oss därefter och pratar om livet i Berga, stort som smått.
Vad gör ni på Skrotfrag?
Jonas du ansvarar för Skrotfrags anläggning i Oskarshamn och nu har ni ju firat 15 år och ger ut en jubileumsbroschyr. Berätta, vad gör ni på Skrotfrag?
– Vi gör det som man borde ha tagit tag i för många, många år sedan, vi återvinner metaller. Vi återvinner en ändlig råvara. Det finns inte hur mycket metaller som helst att utvinna ur berg. Den kommer förr eller senare att ta slut. Det vi då gör på Skrotfrag är att betala för metallskrot som kommer in och ser till att det antingen fragmenteras till små metallbitar eller klipper vi sönder metalldetaljer i den stora saxen.
Ja, men det där låter väl enkelt och inte som någon direkt världsnyhet, att återvinna metaller.
– Faktum är att det är inte helt enkelt. Det handlar om att en lång kedja av olika handlingar, moment, synsätt och logistik ska fungera.
Skrotfrag som bolag grundades för drygt 40 år sedan. Vid anläggningen i Oskarshamn tog man första spadtaget för 15 år sedan. Då, för 40 år sedan, var hela branschen som arbetade inom just skrot en bakgårdsverksamhet. I dag, 40 år senare är branschen en industri där skrotet är råvaran och där ordet miljö är det absolut viktigaste ledordet.
– På anläggningen i Oskarshamn har vi investerat närmare 150 miljoner kronor för att få en komplett anläggning som kan möta morgondagens krav på återvinning. Den senaste investeringen på saxen, som klipper metalldetaljer upp till 80 mm i diameter, närmar sig 30 miljoner kronor och är en milstolpe i företagets historia. På sex år har vi dessutom dubblerat antalet medarbetare på anläggning.
– Världen är numera medveten om att metaller är en ändlig källa, det finns inte hur mycket metaller som helst att utvinna via gruvdrift. Och vissa metaller har ett högt kilopris. Det är inte för inte som det försvinner kopparkabel från byggarbetsplatser som man försöker sälja på svarta marknaden.
Ett enormt och idogt arbete har pågått under de senaste 30 åren med att få den enorma konsumtionsskutan att ändra kurs och styra mot att återvinna och hushålla med resurser. Nu tycker jag att vi har fått en attitydförändring på många håll. Det betalar sig att lämna in skrot för både företag, föreningar och privatpersoner på två sätt, dels för plånboken och dels för miljön. Vi har avsättning för fragmenterad metall och ett fungerande bytessystem, det vill säga fullastade containers skiftas hos leverantören och transporteras till Oskarshamn. Efter fragmentering, levereras materialet som råvara till olika stålverk i Europa med båt. En del levereras också till Svenska verk.
– Det som nu återstår är förfining av sorteringsmetoder, öka andelen återvunna metaller. Mitt personliga mål är att 100 % av alla metaller som har gjort sitt ska tillbaka till återvinningsledet. Precis lika naturligt som det är att slänga batterier där de hör hemma eller att panta flaskor och burkar, lika naturligt är det att återvinna metaller.
Jag vill påstå att Skrotfrag har varit och är, en viktig pusselbit i arbetet att öka andelen volym återvunna metaller som kommer tillbaka till smältdegeln. Vi var tidigt ute med att certifiera verksamheten, ställa höga miljökrav och att se till att medarbetare har en god arbetsmiljö.
Drivkrafter
Jonas är mycket tydligt och klar över att det miljöansvar som allt fler visar är något som han personligen tycker är viktigt. Vad är drivkraften i ditt engagemang för just miljö?
– Bra fråga, har inte riktigt ett tydligt svar. Men jag tror att det har att göra med min uppväxt och mina intressen, och är man förälder så har man väl tänkt till en och annan gång på hur och vad vi konsumerar. Att konsumtionssamhället någon gång går över till lite mer av hushållningsprincipen. Det går ju inte att konsumera och slänga hur mycket som helst. När jag är ute i skog och mark med hundarna på jakt, så tänker man på vilken enorm naturlig resurs vi har som rekreation. Att då tänka att allt ska användas till konsumtion, då blir det inte mycket kvar. Så kanske helheten, med naturlig råvara via viltkött, närheten till naturen, och med några års livserfarenhet, så har det nog präglat mitt intresse för miljön, som något helt naturligt.
Klockan stannade
Under samtalet så kommer vi in på olika saker som påverkat Jonas syn på saker och ting. En händelse som påverkade hela familjen, ett ögonblicksverk där mattan man stod på drogs undan, var den där lördagen 2015 då Jonas och hans fru Malin fick beskedet om att Malin drabbats av en mycket aggressiv tumör i huvudet.
– Då, den där lördagen ställdes verkligen livet på sin spets. Från att hon bara haft huvudvärk, till att hon på ett par timmars varsel var på väg i ambulans till Linköping för operation så har jag än i dag svårt att riktigt ta till mig vad som hände. Jag vet att jag åkte hem och berättade allvaret i situationen för barnen, och att vi åkte upp till henne i Linköping. Det var en surrealistisk känsla som inte riktigt går att sätta ord på. Allt har dock gått fantastiskt bra och vi är en hel familj igen, men med en erfarenhet rikare som man helst av allt velat vara förutan.
På vilket sätt har detta påverkat dig?
– Ja, det är enkelt att svara på. Ta vara på tiden med varandra medan ni kan. Livet går inte i repris! Att umgås med sin familj och tro att det är två, kanske tre semesterveckor som gäller då är man fel ute. Det gäller att hitta det roliga i vardagen, att göra saker och ting i det vardagliga som kanske är det mest värde-fulla. Tänker man att det någon gång varje vecka finns något som man kan glädjas åt då tror jag att man är på rätt spår.
Jag gillar att hålla ordning omkring mig och där är vi nog alla lika i familjen. Jag och min fru Malin gillar att göra saker och ting ihop tillsammans med barnen och det har på något sätt präglat vårt sätt att umgås.
Vi lämnar Kalvenäs, Jonas och de fina hundarna och svänger upp på Storgatan, ser järnvägsstationen, matbutiken och lite längre fram på gatan det helgöppna caféet i Berga. Då är det inte svårt att förstå Jonas varför han trivs i sitt Berga. Det kanske inte finns allt, men det viktigaste finns, kommunikation, livsmedel och en plats att ta en go’fika på.
Text och bild: Gunilla C Johansson