För många av oss är julen vår bästa tid. Med förväntningar ser vi fram mot att få pynta, förbereda för gemensamma måltider och möta familjemedlemmar
– inte minst barn och barnbarn. För några är det kanske årets största högtidsstund när vi tillsammans med barn eller kanske barnbarn får klä julgranen.
Och när själva högtiden kommer har vi ofta våra fasta rutiner med måltider, gudstjänstbesök, julafton med Kalle Anka och gissningsvis besök av Tomten. Och så länge allt fungerar som vi planerat är allt gott och väl.
Men om inte allt fungerar … Det kanske börjar strula redan under adventsveckorna. (För mig är det varje år ett bekymmer med utomhusbelysningen; jag begriper aldrig hur jag kopplade sladdarna i fjol! En tröst i eländet var det att komma in på Högsby Järn & Redskap, där mannen bakom disken berättade att också han hade samma bekymmer varje år!) Och bekymren kan fortsätta. Julgranbelysningen kanske strular; ungarna som ska hjälpa till med granen kanske inte riktigt begripit hur jag vill ha det; och min kära hustru får bekymmer med att gästerna inte beter sig riktigt som vi hade tänkt – de kommer inte i tid; begriper inte att gudstjänstbesöket ingår i ”vårt” program; och sitter inte där de ska, när Kalle Anka ska börja! Och så drar barnbarnen omkring de vackra paketen som vi har lagt upp kring julgranen. Och när julklappsutdelningen är slut på kvällskvisten, så gäller det för mig och min kära hustru att samla ihop omslagspapper som ligger i alla vinklar och vrår. Julen kan inte bara bli vår bästa tid – den kan också bli vår värsta! Naturligtvis är det i vår familj som det kan bli så här – kanske inte hos andra! Men tänk om det finns andra som har liknande upplevelser? Och tänk om de upplevelserna – de värsta alltså – hänger samman med att just jag vill ha det på ett visst sätt … Tänk om det helt enkelt är så, att jag till varje pris vill detaljstyra alla andra? Då är det verkligen inte underligt om julen blir min värsta tid. För varken barn eller vuxna fungerar så, att de i alla detaljer gör som jag har tänkt mig.
Tänk om det i stället handlar om något helt annat för att julen ska bli en riktigt bra högtid. Den första julen innebar oväntade upplevelser för både den heliga familjen i Betlehem och de människor som kom i deras närhet den natten. Barnet föddes – kanske inte helt oväntat – men på en plats där inget var förberett – i ett stall! Och herdarna som ”vaktade sin hjord om natten” fick uppleva det totalt annorlunda och ge sig iväg från hjorden för att hylla barnet ”som är lindat och ligger i en krubba”. Och den heliga familjen fick sedan snabbt ge sig iväg därifrån eftersom Herodes ”lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder”. Ingenting blev som någon av dem tänkt. Men det blev en jul som förändrade världens historia. Nu lär väl inte vårt julfirande förändra världens historia; men det kan förmodligen förändra vår egen historia och vår familjs – om vi är beredda på att ungar och vuxna inte alltid gör som vi tänkt oss. För det viktiga är ju att ta emot det oväntade – inte att jag ska ha min vilja igenom i alla firandets detaljer.
Att julen sedan är något av det allra värsta för den som, av ekonomiska eller andra skäl, inte fixar allt som hör till julen, det lägger ett ansvar på oss andra, att ibland göra något helt annat av julen: Kanske något riktigt oväntat för den som man vet inte fixar allt …
Med önskan om en riktigt God Jul!
Er tillgivne
LEIF NORRGÅRD
Vik kyrkoherde i Högsby m fl församlingar