En mer värmande och hjärtlig beskrivning av Anna-Carin Birgersgård om sin kärlek till trakten är svårt att få fram. Anna-Carin och jag sitter på Emågården tillsammans med hennes äldsta dotter Anna Birgersgård och samtalar över en lunch om livet i allmänhet och livets utmaningar i synnerhet. Med oss har vi Anna-Carins personliga assistent Katrin Karlsson.
Kullerbytta
– När jag var mitt i livet så tog det sig en annan vändning, gjorde en kullerbytta mot vad jag planerat. I stället för att jobba dygnet runt, som jag i princip gjorde då, så höll jag på att dö. Under lunchrasten på mitt dåvarande arbete, Glasriket, så satt jag vid bordet och skulle lyfta mitt vattenglas. Jag tappade glaset som gick i tusen bitar. Min vänsterhand styrde inte. Inte heller mitt vänsterben. Kollegor såg att min vänstra mungipa hängde ned. En hjärnblödning, eller som man säger stroke, stod på min dagordning. Inget som varken jag eller min familj naturligtvis ville eller hade planerat för.
Anna-Carin berättar om resan att lära sig att ta sig upp ur sängen sakta men säkert påbörjades. Om hur hon fått lära sig vissa saker helt från början. Som att lära sig gå. Att lära sig äta med bara en hand. Att lära sig leva med andra förutsättningar, som var före 1 februari 2007.
Järnvilja
Den järnvilja och oavbrutna viljan på att förändra och förbättra går inte att ta miste på. Hennes livsglädje för att skapa, att vilja, den varvas med bestämda och tydliga målbilder under vårt samtal. Att vara positiv löser det mesta, tänker jag att Anna-Carin snart ska säga, i stället säger utbrister hon glatt.
– Vet du Gunilla, nu håller vi på att göra i ordning en liten stuga i skogen på gården i Böta. Det finns ingen el utan vi kommer att ha solceller på taket, å nästa vecka kommer brunnsborraren så vi får vatten till stugan. Härligt eller hur, tänk ett litet ställe mitt ute i naturen där det är lugnt och stilla utan en massa bekvämligheter. Contry living på riktigt.
Det var precis det här jag väntade på. Anna-Carin pratar inte bara om sin livsglädje utan hon visar på handling. Hon tillsammans med familjen skapar något.
Anna-Carin säger sedan;
– Anna vad säger du om stugan?
Anna svarar;
– Det blir bra mamma. Du vet att jag gillar stugan och att vi kommer att vara där mycket. Tycker att du har varit duktig som kan göra så mycket som du kan nu. Det kunde du inte när du var dålig och det precis hade hänt.
Mycket på agendan
Anna som är 28 år bor i dag på Kyrkogatan12 på ett boende som drivs som LSS-boende. Anna trivs bra med att bo i Högsby och har precis som Anna-Carin mycket på agendan.
– Jag jobbar i köket på Högsby Utbildningscenter två dagar i veckan och två kvällar i veckan hjälper jag till i kyrkan på Miniorerna. Annars blir det mycket sång genom kören, vävning och mycket bowling.
Just det Anna, du tog ju hem en individuell silvermedalj och ett lagguld på Malmö Open för några veckor sedan, hur kändes det?
– Det var roligt. Det var en härlig resa och jag gillar verkligen att spela bowling. Vi åker och tränar i Oskarshamn en gång i veckan. Senast på träningen så slog jag mitt rekord, 449 poäng. När jag tog silver i Malmö så fick jag ihop 419 poäng, det är mycket.
Anna berättar om sin vardag och sina drömmar för oss. Anna är lika målinriktad och bestämd som sin mamma. Så fort det är något som vi inte riktigt finner svaret på, då åker telefonen och sökmotorn fram för att hitta svaren på frågorna. Rätt ska vara rätt och det man kan göra direkt, det gör man direkt. Inte vänta.
Aktiv i föreningar
Anna-Carin är aktiv i flera föreningar och har de senaste tre åren varit ordförande i styrelsen för Strokeföreningen i Kalmar län, en post som hon nu lämnar.
– Står till valberedningens förfogande som ledamot, men inte mer. Jag har flera andra uppdrag kopplat till mina utmaningar men jag vill lägga mer tid och kraft till min egen hälsa. Jag bodde på Böta när jag fick min stroke, men det är svårt att bo på landet när man har de hinder som jag bevisligen har. För tillfället bor jag i Kalmar och tränar minst två gånger i veckan på Malkars träningscenter. De har varit så tillmötesgående att de anpassat en crosstrainer till mina fysiska förutsättningar. Det innebär att jag nu kan, som alla andra köra fyspass. Att träna ger kroppen ett enormt stort och positivt endorfinpåslag som gör att jag mår så otroligt mycket bättre. Har ju ständig smärta, men med träningen så kan jag för en stund glömma den och känna mig stark, hur stark som helst.
– Ja, å vi som var och åkte skidor i Jönköping för ett par veckor sedan, å jag som ska åka dit igen imorgon berättar Anna. Gillar verkligen att åka skidor, jag har gjort det sedan jag var liten. Vi åker tack vare ett samarbete mellan Handikapp-
idrottsförbundet och Friluftsfrämjandet i Östergötland samt bidrag via Allmänna arvsfonden.
Nu längtar vi båda till sommaren, så att vi kan vara i stugan och jag längtar mest till att kunna simträna i Sinnern. Jag ska nämligen ta guldmagistern i sommar.
Vi på Innehåll sätter oss i bilen på väg mot nya intervjuer och nya uppdrag. Kan inte släppa bilden som Anna-Carin och Anna målade upp när vi pratades vid. Det som är vackert, viktigt och meningsfullt i livet, det beror på med vilka ögon du tittar med. Att med alla sinnen uppleva det blomstrande körsbärsträdet, bokskogen i Böta kvarn, More Kastell eller sjön Sinnern, då kan det inte bli annat än några av de finaste platserna i Sverige. Skulle kanske vara den där skogsstigen med kantareller i dikeskanten, eller de stora röda smultronen som bara väntar på att bli någons läckerbit. Smaka på Högsby, det är grejer det!
Gunilla C Johansson