Allt började när hon fick prova på att köra travlopp som nioåring. Idag är 24-åriga Emma Johansson amatörtränaren som har fått blickarna på sig efter en riktig rivstart som tränare. Genom företaget EMJ Hovslageri och Travträning tränar hon nu hästar som tar segerpokaler och placeringar i en rasande fart.
Text och bild: Gunilla C Johansson
Ett genuint intresse för hästars välbefinnande och drivkraften att låta hästen utvecklas i sin takt och behålla sina egenheter ger eko i travbranschen. – Jag arbetar utifrån hästens styrkor och jobbar med att förstärka dessa och låta personligheten vara som den är. Precis som jag tänker med oss människor. Vi kan ju inte gå runt och tänka att vi ska ändra på personer för att de ska passa in hela tiden. Vi behöver olikheterna och att då jobba med hästens glädje och styrkor, det är grundreceptet på hur jag arbetar. Det betyder att en häst som upplevs som lite bångstyrig i stallgången inte är en sämre häst, snarare visar att den inte vill vara där. Att den har egen vilja och det får jag och andra i stallet respektera och hantera på bästa sätt.
Tänker du på någon speciell häst?
– Ha ha, ja det gör jag nog, säger Emma, det är min egna häst Ritzguiness, ett sjuårigt sto som jag köpte i Danmark förra året. Fick tips om att hon var en snäll licenshäst. Jag åkte ner och träffade henne och kan väl hålla med om att hon var en licenshäst, men direkt snäll, nja det är hon väl inte. Hon bits och man måste verkligen se upp och vara på sin vakt när man är i hennes närhet.
Vi går till hästen och jag är på min vakt
Varmblodstravaren, Ritz som hon även kallas, och Emma möter mig i stallgången för att vi ska kunna fotografera dem. Jag frågar hur hon reagerar när man tar fram en kamera – Å du ska få se, hon sträcker på sig och är mer än gärna med på bild säger Emma. Jag känner mig lite skeptisk och håller mig på rejält av-stånd och använder mig av kamerans zoom. Får upp skärpan och säger att, nu tar jag strax bilder. Kameran smattrar och blixten gör sitt jobb. Döm om min förvåning. Ritz sträcker på sig, visar sig från sin bästa sida och är hur lugn och snäll som helst medan jag får göra mitt jobb. – Hon älskar uppmärksamhet och tycker nog att hon är i vinnarcirklen säger Emma. När hon står där så är hon så vacker så jag är på väg att sträcka fram min hand och klappa henne, precis då spänner hon ögonen i mig och far runt med huvudet och stampar till med hoven i stallgångens betonggolv. Jag backar undan och tänker att jag klappar en häst en annan gång. Vi går ut och sätter oss på träbänken som står längs stallets gavel och ser ut över gårdsplanen och hästhagarna. I varje hage går det hästar med täcken på sig och inne i stallet och från boxarna så hör jag ännu fler hästar.
Hittat rollen
– Jag har inte hållit så länge än så att jag kan säga att jag hittat min roll i alla sammanhang. Däremot så har starten som tränare börjat bra och allt fler hör av sig om att man vill att jag ska ta in deras häst för träning. I dag har Emma 11 hästar som hon tränar och är del-ägare i. – Det är så regelboken ser ut. Är man amatörtränare måste man vara delägare i de hästar som man tränar. Min plan är att jag ska ta proffslicens och då faller kravet att man måste äga en del i hästen.
Hur ser livet ut som tränare?
– Jag är mitt uppe i arbetet att bygga upp verksamheten, så nu är det inte många minuter per dygn som inte är kopplat till hästar. Upp tidigt på morgonen för att fodra hästar, släppa ut hästar till hagen för de som inte ska tränas, ta in de som ska tränas, se över hagar, kolla foder, ja allt som hör till fram till kl 22 på kvällen. Är det dessutom tävlingsdag så blir det extra mycket att ordna med.
Följer du alltid med vid tävlingar?
– Ja givetvis, hur ska jag annars se hur hästen för sig på travbanan. Mitt jobb är att se till att hästen får de bästa förutsättningarna utanför banan för att kunna prestera så bra det bara går vid tävling. För att då lära känna hästen på bästa sätt så gäller det att se och läsa av hästen under träning och vid tävling. Vissa säger att jag har kontrollbehov, jag ser det mer som att jag tar ansvar hela vägen. Ser jag på bilens trippmätaren så kör jag ungefär 10 000 mil om året, så är det något jag lärt mig så är det att köra med släp.
Rullande schema
Hästarna tränas 2-3 dagar i veckan på rullande schema och mestadels tränar Emma hästarna på de vägar som finns runt gården strax utanför Ruda. En gård där hon, hennes bror och mamma bor och som hennes mamma äger. – Jag har stor hjälp av andra som hyr in sig på gården med sina hästar och inte minst av min mamma Gunilla och Sara Trast som hjälper till att träna och sköta om hästarna.
Vem har du som förebild?
– Det var en svår fråga. Det finns många duktiga i branschen som inspirerar på flera sätt. Jag har lärt mig mycket av min far Mikael då jag fått vara med så mycket, från det att jag var riktigt liten. Fick verkligen ingen gräddfil utan det var att lära sig från början att det är hårt arbete. Målmedvetenhet och att på något sätt jobba fram en vinnarskalle som gör att man tar sig framåt. Då kanske jag inte tyckte det var det roligaste jag visste att storstäda 4-5 boxar, men nu så här efteråt är jag evigt tacksam att jag verkligen fått vara med hela vägen. Sett allt från det mindre glamorösa till det fantastiskt roliga inom sporten. Andra personer som betytt mycket för mig är Tommy och Anders Zackrisson, stall Zacrisson i Kalmar, där jag fick förmånen att arbeta som hästskötare under några år. Fick även arbete hos Catrin Fajersson i Kalmar under studietiden och sommarjobb hos Svante Båth i Sundsvall. Det var dels hos alla de jag precis räknade upp men främst genom min far Mikael som jag fick styrkan att se mig som en blivande tränare, vilket jag är i dag. Dessa är verkligen förebilder som jag har i min närhet. En person som betytt mycket för travsporten och även som förebild så är det travtränaren Stig H Johansson. Inte bara för att han tagit pallplatser och förstaplatser på löpande band utan hans sätt att vara mot andra och mot hästarna. Den ödmjukheten och målmedvetenheten har verkligen gjort avtryck hos många.
Hur ser dina planer ut framöver?
– Grunden är att bygga upp verksamheten så att det går att satsa och vidareutveckla. Jag planerar att skaffa mig en proffslicens för att kunna träna fler hästar. När vi är inne i det vinnarspår som vi är just nu så ökar givetvis intresset att anlita mig som tränare och för Martin Malmqvist vår förstakusk att få köra loppen. Men jag tar verkligen inget för givet och har lärt mig att inget kommer gratis. Ska man bli bra på detta så är livet som tränare en livsstil, inget jobb mellan 8-17. Det kan hända vad som, när som, eftersom vi håller på med levande djur. Vi kan ha anmält en häst till start men när vi kommer fram så ser jag att något inte är som det ska och väljer att inte starta, även om banveterinären säger att allt ser grönt ut. Det är bokstavligen dagsformen som avgör hur ett lopp ska gå. Men om du frågar mig vad jag gör om tio år så är svaret enkelt, jag tränar hästar. Jag hoppas att fler som arbetar inom näringen, kanske som hästskötare vågar ta klivet att börja som travtränare. Jag säger inte att det är enkelt, och vägen är ibland snårig, men det går.
Vissa möten med de vi träffar sätter sig på minnet av olika skäl. Det kan vara gripande till glädjefyllda. Mötet med Emma är ett bevis på att det går att gå från ord till handling.