I mars är det 90 år sedan den anrika idrottsföreningen Ruda IF bildades. En idrottsförening där flera tusen människor passerat genom genom åren. Glädjetjuten har ekat långt ut i Rudaskogarna, likaså har en och annan tår fallit under de alla matcher, skolmästerskap och tävlingar som har hållits på Tallåsvallen i Ruda.
24 mars 1914 grundades föreningen och första året fick man ihop ett 30-tal intresserade av verksamheten. Under andra året tog styrelsen beslut om att köpa in fotbollströjor till de aktiva spelarna. Därefter har det, så att säga, rullat på. De sportsliga framgångarna lät inte vänta på sig utan Ruda som allierade sig med Långemåla fick tillsammans ihop ett starkt lag som segrade över den tidens storheter som Ängö IF, Kalmar IS och Gammlenstans BK.
Flera händelser genom åren har påverkat föreningen och det har handlat om allt från förvärv av mark till stora förändringar i arrende-avtal och avsaknad av kommunal borgen.
Nuvarande Tallåsvallen invigdes redan 1945 och kommer tack vare föreningslyftet genomgå stora förbättringar och förändringar under 2014.
I dag har man allt från aktiva friidrottare, fotbollslag till en veteransektion som träffas en gång i veckan och spelar boule, kastar pil och fikar. Man har något för alla åldrar.
Vi har tagit kontakt med några personer ur styrelsen för att få en bild av 90-årsjubilerande Ruda IF.
Ingela Svensson, Ordförande
– Det är klart att vi ser positivt på att föreningen firar hela 90 år. Vi har en stabil förening med god ekonomi som vi hela tiden ser till att förvalta och vidareförädla. I år har vi rent sportsligt gått upp i division 5, viket vi är stolta över. Nu gäller det att behålla och värva spelare som klarar pressen på att hålla sig kvar i denna division. Viktigt med stabilitet i seriespelet och framför oss har vi utmaningen att hålla denna plats under kommande säsonger. Men vem vet, rätt vad det är så kanske vi klättrar snabbare än vad de andra lagen räknar med, det har vi ju gjort för i historien.
Under föreningens jubileumsfest blir det dans, supé, tal och säkert även här lite glädjetårar. Idrott engagerar som bekant och det är många som har underbara minnen från idrottskariärren och det är klart att man gläds med allt som återberättas under dessa festliga former. Själv har jag inte idrottat i någon större utsträckning, däremot har jag haft stort intresse för hästsporten. Föreningslivet är sig ganska likt trots helt olika sporter, det handlar ju främst om engagemang.
Ett viktigt mål med idrott är att man ska ha roligt, då kommer man längst och vem vet, nästa stjärna i Sverige som ställer upp i OS, kanske kommer från Ruda.
Anna Ekberg, Mötessekreterare
– För mig handlar jubileumsåret även om att vi ska ha den upprustade vallen klar att invigas i samband med en stor utomhusfest den 6 juni. Vi har då rustat upp banan till en så kallad allvädersbana. I dag har vi så kallat rödstybb på banorna. Detta material är inte speciellt roligt vid nederbörd. Banan är svår att få jämn med rödstybb och har därmed större skaderisk. När det är soligt och torrt, ja då dammar det rejält. Nu upprustas alltså banan till allvädersbana som innebär att banan blir belagd av en gummibeläggning. Ett syntetiskt material som bidrar till att vi nu kan arrangera tävlingar och träningar där förutsättningarna är lika andra anläggningar. Det blir en mer lättskött och betydligt trevligare bana att vara på rent generellt, även för publiken som slipper ett fint dammoln av rött material.Den nya vallen underlättar även för personer med funktionsnedsättning att utöva idrott på ett helt annat sätt än tidigare, då underlaget är jämnt och fint att ta sig fram på med exempelvis rullstol.
Detta är en given milstolpe i föreningens historia och vi tror att intresset för utomhusaktiviteter ökar i och med detta stora arbete.
Jag har själv varit mycket aktiv inom friidrott, tävlat inom främst kastgrenar och när jag engagerade mig i styrelsen för ett antal år sedan var med förhoppningen om att barnen hängde på i idrottsvärlden. Det är verkligen viktigt att barn och ungdomar har alternativa sporter att vända sig till. För den som inte gillar lagsport som fotboll, är det viktigt att det finns alternativa sporter. Friidrotten är ett bra alternativ till lagsport.
Det bästa med Ruda är nog sammanhållningen och att de flesta känner varandra och ett bra ställe för barnen att växa upp på.
Hans Hansson
– Jag har varit med i organisationen och styrelsen under många år och fått förmånen att fått vara med om mycket roligt under åren, både inom styrelsen och som idrottsutövare. Jag minns särskilt alla Rudalundsfester som årligen arrangerades i Rudalundsparken. Dessa fester var något utöver det vanliga som engagerade hela samhället. Tänker på alla till synes oändliga timmar som lagts ned före, under och efter festerna, men även på alla artister som varit här. Rudalundfesterna startade redan i början på 1900-talet. Först med endast en kommitté som arrangör, sedan av Brandmannaföreningen och Gatubelysningsföreningen, detta fram till att Ruda IF tog över under 1930-talet och fram till 2001. Festerna fick läggas ned på grund av för stora omkostnader och sårbarhet sett ur vädersynpunkt då vi hade en fest om året.
Hela Sveriges artistelit har besökt denna natursköna Rudalundspark. Hepstars, Bobbisocks, (Kicki Danielsson och Elisabeth Andreasson), Bosse Barnevik, Sigge Furst, Jerry Williams, Cindy Peters för att bara nämna några. Föreningens historia visar på en stor flexibilitet då vi kan ses som en flersektionsförening. Vi har haft och har många olika sporter, allt från skidor, bandy, bordtennis, tennis till fotboll. För mig som ledare och idrottare har fotbollen legat närmast hjärtat. Om 10 år tror jag fotfarande på idrottsutövning i Ruda. Kanske kan bli tufft att få ihop lag med 15-20 spelare, men förhoppningsvis håller vi liv i fotbollen. Individuella sporter kommer nog att ligga i framkant i kommunen.
Bästa med att bo i Ruda är närheten till varandra och gemenskapen. Inga långa kommunikationsvägar.
Jan Nilsson, ordinarie ledamot i 37 år, nu suppleant
– Jag ser tillbaka på tiden inom föreningen med värme och stolthet. Ser även goda chanser för sportsliga framgångar framöver.
Jag håller med Hans om att visst ligger det lite i att det kan vara lättare att få fram personer rent sportsligt för den som väljer individuella grenar före lagsport. Det gäller att vi som förening hänger med förändringarna i samhället.
Jag var aktiv idrottare fram till 17 års ålder och det har jag haft nytta av genom livet. Återvände till Ruda 1976 och då landade jag direkt på stolen som kassör. Vi har väldigt duktiga damer som sitter i styrelsen och de driver verksamheten framåt och sammanhållningen är mycket god mellan oss alla. Den gren som ligger mig varmast om hjärtat och det jag minns extra mycket om jag blickar tillbaka, det måste vara fotbollen. Speciellt under de år vi låg i division 4 i slutet av 80-talet till mitten av 90-talet. Högsby låg då ett par divisioner lägre än oss så ungdomar åkte till Ruda för att få spela. Vi hade även en stark och engagerad supporterklubb med många supportar som backade upp oss under matcherna.
Under Rudalundsfesterna, som jag bara måste nämna, hade vi en makalös stor uppslutning till. Vi var ett 100-tal som arbetade helt ideellt. Rudalundsfesterna pågick under två dagar men under de sista åren endast med en festkväll. Det är många som pratar om detta arrangemang än idag. En riktig familjefest. Jag minns att den fredagen som företagen stängde ned för semester, var samma dag som festen startade, så för många var detta inledningen på sommarledigheten.
Blickar jag 10 år framåt tror jag att vi lyckats väl inom friidrotten och vi har många duktiga idrottsutövare. Det är ett antal unga som börjat hos oss som knattar, som sedan klättrat vidare uppåt i karriären, vilket vi är stolta över.
Bästa med att bo i Ruda är den goda sammanhållningen och alla goda grannar.
Vi på Innehåll sänder ett stort grattis till Ruda IF som under 90 år oförtrutet satsat på idrottsutövning och där man i dag har en plattform där man i alla åldrar kan mötas och utöva det man tycker är roligt. Många händelser, särskilt de stora, nämns som milstolpar, och de är viktiga för att känna stolthet. Men även de små händelserna, den lilla foten som passade fotbollen vidare till målgöraren i knattelaget. Eller den äldre mannens försök att träffa mitten av piltavlan med pilen, är kanske det som gör oss alla till vinnare.
Att alla har sin roll i en förening, i ett lag eller i en gren där vi ser att alla roller är lika viktiga. Alla behövs på ett eller annat sätt.
Gunilla C Johansson