Elon Karlssons första arbetspass inom trä-industrin startade den 22 oktober 1951.
Det var dagen hans bror Veimer skulle till tandläkaren och fabriken behövde en ersättare lite snabbt. Arbetsuppgiften, bära symaskinslådor.
Sedan den dagen blev träindustrin hans tillhörighet och sitt yrkesval har han inte ångrat en endaste sekund. Följ med oss på Elons resa genom livet.
– Ja du, vilken tur det blev ändå, för både mig och bygden! Vad hade Berga varit utan sin träindustri som på sin topp sysselsatte över 200 anställda fördelat på sex fabriker om jag minns rätt. Då hade vi en levande by här i Berga med allt från klädbutik, sybutik, färgaffär och en hel del andra butiker. När träindustrins gulddagar var över så fick också byns butiker det jobbigt såklart. Men åren fram till dess, vilka minnen.
Trygg uppväxt i lilla Berga
1937 såg Elon dagens ljus för första gången. Pappa Valter och mamma Margit var två stolta föräldrar och tillsammans med sin bror Veimer var det mycket upptåg som stod på agendan redan i unga år.
– Fotboll och bandy blev snabbt ett stort intresse och i Berga GoIF var det position som försvarare som gällde. Vintern tillbringades på bandyisen, bland annat. Jag blev också ganska tidigt intresserad av fiske, både isfiske som i olika sjöar runt om oss. Vi bodde vid Älgsjökulla så jag hade nära till bland annat sjön Elsebo, den vid Solhöjden. Jag fick aldrig någon rekordfisk under alla år jag fiskade men jag fick många, bland annat en fin spöfångad öring på 3,1 kilo. Så idrott och fiske var mina stora intressen fram till motorintresset kom där när jag började närma mig mopedåldern. Så i samma veva som jag fick mitt första jobb blev det också moped för mig. Sedan köpte jag en motorcykel, en 500-kubikare, en riktig pärla.
Skolan då, hur gick det med den?
– Ja du, jag gillade mest matte och hade nog svårast för musik. Geometri var favoriten och jag fasade för sången, det var det värsta jag visste. Förutom lärarna som vi hade under åren, vilka jädra sadister de var på den tiden. Vi fick rejält med stryk för små saker. Det handlade om örfilar, drag i öronen men det värsta var när vi fick placera fingrarna under bänklocket och läraren sedan släppte det från hög höjd. Ja, fy fasen vad de utsatte oss för hemskheter!
Hela 63 öre i timmen
När Elon väl hade visat att han kunde det här med träindustrins alla utmaningar erbjöds han som 15-åring anställning på företaget Brodd & Allerholm i Berga, exakt samma firma som hans bror jobbade på. Ingångslönen var på ynka 63 öre i timmen, just lönen har aldrig varit det viktigaste för Elon, då hade han sökt sig någon annanstans.
– Så är det, än idag är lönen inom träindustrin alldeles för låg tyvärr. Så stenrik blev jag aldrig på mitt yrkesval kan jag lova men jag blev rik på andra sätt och det har också varit en drivkraft genom livet och gjort att jag stannat kvar här i Berga, förklarar Elon med ett skratt.
För Elon gick åren snabbt, bland annat drabbades han av TBC och fick sluta med fotbollen och under fem år gå på återkommande kontroller. Men han knegade på och bland arbetsuppgifterna stod bland annat fråntagare på menyn innan tiden med egen borrmaskin påbörjades. Där någonstans försökte också Elon få till en löneförhöjning om tio öre som snabbt tystades ned av arbetsgivaren med att om det inte passade kunde hans öka sig vidare i arbetslivet. En effektiv taktik kom det att visa sig då Elon blev kvar under många år.
– Jo, men så blev det nog. Man var rädd om det man hade och vågade inte riktigt säga upp sig precis. Träindustrins storhetstid i Berga infann sig under 1960-talet. Då sysselsatte bara företaget Brodd & Allerholm 45 anställda, en stor summa anställda i en liten by som Berga, de flesta också från byn. Vi var ett gott gäng här nere på Brodd & Allerholm, berättar Elon med glädje när vi tar med honom på ett kärt besök till lokalen där allt en gång hade sin början.
Livet kunde ha tagit en annan vändning
När klockan passerat 23 den där söndagskvällen i slutet av augusti var den då 18-årige Elon och ytterligare en vän på väg hem mot Berga på cykel. Bakifrån närmade sig en personbil, framifrån en buss. Föraren av personbilen uppgav i förhör att han blev bländad av bussen och därför inte såg de två ungdomarna som han rammade bakifrån med sin bil i en hastighet av 70 kilometer i timmen. Elon blev svårast skadad och utgången av olyckan var länge ganska oviss. Idag syns bara ärren av olyckan kvar i Elons ansikte.
– Det var en jädra smäll och jag kommer inte ihåg ett dugg av olyckan. Men våra cyklar låg ute i skogen, bilen hade färdats en lång sträcka ute i diket och en av oss hade hamnat i vindrutan så den var helt borta. Vi togs båda till sjukhuset i Oskarshamn med privatbil och det var kritiskt där ett tag med det blev ju bra till slut trots allt.
En månad på annan ort totalt
Elon är en hemkär figur. Men erbjudande om jobb har funnits från annan ort. När erbjudandet om en fin position på fabrik i Tibro dök upp 1961 tog han chansen. Men hemma väntade älskade Rosita och första barnet, Kjell, var bara några månader gammalt så efter en månad i Tibro lämnade han Tibro och vände åter hemåt.
– Rosita ville jag skulle komma hem och timingen var väl inte den bästa. Vi hade inget vatten i huset och utetoalett så att vara ensam förälder med en liten parvel var inte det enklaste för henne. Sedan kom vårt andra barn Magnus och vi stängde verksamheten med den tredje sonen, Patrik. Rosita fick där och då ge upp sin längtan efter en dotter och nöjde sig med dessa tre fantastiska grabbar som vi satt till världen vilket var skönt, säger Elon med ett stort leende på sina läppar.
Byggde hus av två miljoner spik
– I alla fall var det så det kändes när huset ni nu sitter i skulle uppföras. Yngste sonen hade hunnit fylla fyra när vi påbörjade projektet med att bygga själva och det enda jag och vänner sysslade med var att spika och spika. Men det blev bra och sedan dess är jag kvar här och har aldrig haft en plan på att röra mig härifrån heller, förklarar 85-årige Elon som sedan flera år lever ensam.
– Min älskade Rosita lämnade familjen alldeles för tidigt när hon drabbades av cancer och sedan dess har jag fyllt livet med att finnas för grabbarna och på köpet fick jag ett gäng med fantastiska barnbarn som jag är väldigt stolt över hela högen. Ja, över grabbarna mina också såklart. Det gick bra för alla i livet och som förälder är det absolut det bästa, att slippa oroa sig för allt som finns därute men alkohol och droger och annat skräp.
Fabriken expanderade i Berga
När storhetstiden för träindustrin var som störst där under 1960-talet byggdes nya fabriken i Berga. Företaget Brodd & Allerholm hade blivit alldeles för trångbodda. Fabriken som byggdes och var klar 1964 är densamma som syns på platsen idag, där företag som Fogia, CR-produkter och numera också Formakök håller till.
– Det var stort när ledningen berättade att vi skulle bygga nytt och väl i de nya lokalerna ökade vi vår omsättning och mycket nya möbler producerades. När Fogia kom in i bilden som ägare under 90-talet producerade vi allt från köksbord, stolar, soffor och fåtöljer inom koncernen. Det blev fabrik i Polen med så dit var jag ett par vändor och hjälpte till också.
Fyller dagarna med godsaker
När vi klev in till Elon doftade hemmet nybakat bröd. Och mycket riktigt, bakandet är ett uppskattat tidsfördriv.
– Jag brukar göra ett par limpor och ge till barnen, bakar bullar ganska ofta också. Förr hade jag jakt som det stora intresset men när jag fick ta bort min hund Toy och kroppen började bli lite stel här på ålderns höst fick jag lägga ned det intresset med. Så bakning och naturen är mina stora intressen nu. Jag brukar ta bilen ett par vändor per dag och bara köra på skogsvägarna runt omkring och se vad jag kan stöta på för något. En stund i soffan med någon idrott tackar jag heller inte nej till. Fotbollsintresset stannade ju kvar hos mig när grabbarna spelade boll och flera av barnbarnen har ju också spelat så det har varit roligt att följa såklart.
Saknar du tiden på träindustrin något då?
– Jag saknar inte själva arbetet men tugget bland kollegorna kan jag sakna. Det blev lite tystare den dagen jag blev pensionär. Jag saknar inte den dåliga lönen heller för den delen. Vet du, min första bil gav jag 5000 kronor för, inser du hur mycket jag fick spara för att få råd med den med en lön på 63 öre. Men på den tiden, hade jag tur, kunde jag ta ett extrapass och då fick jag en krona per arbetad timma. Så då gick sparandet till bilen lite fortare, avslutar Elon med ett gapskratt.