Text och bild: Gunilla C Johansson
För snart 16-åriga Albin Lindh i Hornsö finns inget som kan stoppa hans yrkesval, han har bestämt sig. – Jag ska gå en lantbruks-utbildning för jag vill bli lantbrukare.
Vi hämtar upp Albin vid Fröviskolan, där han går i årskurs nio, för att sedan åka till familjegården Lamnehult i Hornsö för att få veta lite om Albin och hans yrkesval. – Jag vet inte säkert ännu men jag hoppas att jag kommer in på lantbrukslinjen på Naturbruksgymnasiet i Kalmar säger Albin. Under bilfärden till Hornsö får jag veta allt om livet som lantbrukare och får en tydlig bild av en mycket målmedveten ung man som vet var ifrån han kommer och vart han ska. – Jag har varit delaktig i gårdsarbeten från det att jag var riktigt liten, och har fått lära mig mycket. Har sett hur inget kommer gratis eller hur saker och ting ibland bara löser sig. Man måste jobba och lösa problem för att allt ska bli bra. Ska man ta hand om majsen och maskinerna går sönder så är det ju bara att försöka laga det, djuren måste ju ha sitt foder. Det är viktigt att hålla tider när djuren ska ha mat. Vi har ett 100-tal mjölkkor och de har sina rutiner och, ja, allt rullar på.
Hur hinner du med både skola och ditt stora intresse att arbeta på gården?
– Allt går, bara man vill. Jag får väl erkänna att jag tycker att det ska bli skönt att sluta nian. Inte att det är något fel med grundskolan, men att gå på en yrkeslinje och lära sig evolution på ett jordnära sätt ger mig mer än att prata övergripande evolution i skolan. Jag hjälper inte till med djuren på morgonen, då är det frukost och åka till skolan som gäller. Men på eftermiddagarna så är det alltid något som har med gården att göra.
Vi svänger in på gårds- planen och stannar vid bostadshuset.
– Jag går bara in och byter kläder och sedan kan jag visa dig gården, säger Albin och försvinner in i huset. När han kommer tillbaka är han arbetsklädd och redo att visa oss runt.
Har hört att du har egna får som du tar hand om alldeles själv.
– Ja, det stämmer, kom så visar jag dig, vi kan ta bilen för det är en bit bort. Vi tar oss till gården Alster, där Albins farmor bor, någon kilometer från Lamnehult. När vi öppnar bildörrarna så möts vi av ljudet från bräkande får och lamm från den stora ladugårdsbyggnaden. – Nu har jag 23 tackor och som du ser en hel drös lammungar. De är mest av rasen Texel som är en köttras, inte så mycket pälsfår berättar Albin. De små lammen hoppar ivrigt runt inne i ladugården där tackorna tålmodigt låter ungarna hållas. De tystnar när Albin pratar med dem och kommer fram och vill få något extra gott att äta.
Hur hinner du med alla dessa får själv?
– Jo, men det går bra. Jag ser till dem minst en gång om dagen. När det är tid för fåren att lamma så är jag här många timmar om dygnet för att hjälpa till om så behövs. I år har allt gått riktigt bra och vi har inga flasklamm. Alltså lamm som jag måste mata med pulvermjölk för att tackan dött eller stött bort sin lammunge. Jag har en A-traktor som jag gärna tar för att träffa kompisar, men när det är lamningsdags så får allt sådant stå tillbaka, då måste jag vara här. Fast det är egentligen inget måste, det är att verkligen göra något jag vill.
Vad är det som gör att du så bestämt kan säga att du ska bli lantbrukare?
– Jag har sett hur det är i verkligheten, på riktigt. Jag vet vad det innebär och jag gillar variationen. Allt från att ta hand om vall, insåning och skörd till att ta hand om djuren. Det är helheten och att inget är rutin. Jag kan ju bestämma på morgonen vad som ska göras, men så händer det något och man får tänka om. Så det finns alltid något att göra och det man gör är något naturligt. Korna ger mjölk, fåren är naturliga buskröjare och jag får jobba utomhus. Nu bygger vi även ett nytt stall för ungdjuren som snart är klart, så det är roligt att det investeras.
Torkans framfart förra året, avskräcker inte det dig?
– Nja, inte så. Men vi var många som pratade om det och vi var många som försökte hjälpas åt med att få fram foder. Visst var det oroligt och jobbigt men det är ju inte så varje år.
Vad är ditt råd till elever som går i årskurs åtta eller nio som ännu inte bestämt sig vad man vill utbilda sig till?
– Fundera på att gå en lantbrukslinje, det kommer alltid att finnas jobb för alla behöver vi mat. Men man ska vara beredd på att det inte räcker med åtta timmars arbetsdag, i alla fall inte under vår, sommar och höst. Du får ett fritt arbete och styr din egen dag.
Vad gör du om tio år frågar vi och Albin sträcker ut sin hand.
– Det här, och pekar på gården.
Tillsammans
Vi träffar Albins pappa Niklas Lindh på gårdsplanen och frågade vad han har att säga om sonens framtidsplaner om att bli lantbrukare? – Att det är roligt såklart, och att det är härligt att se hur bestämd och energisk han är. Att bygga upp något som vi hela familjen gör tillsammans och att man ser att det finns intresse att driva vidare, det känns bra på många sätt summerar Niklas. Vi tackar Albin och Niklas för ett mycket trevligt besök som andas framtidstro och starka viljor att lyckas med det man företar sig. Om ni undrar om Albin kommer att lyckas med livet som lantbrukare så är mitt svar: ett starkt och obevekligt ja på den frågan.