En solig och fin septembermorgon åkte vi på Innehåll till äldreboendet Välengården, Fagerhult. När vi närmade oss entrén så mötte såväl katter, höns som kaniner upp på innegården och ljudet av glada människor ekade mellan husen. Vid entrén stod även en eldriven cykel för två, vi återkommer om just denna lite senare i reportaget.
Elaine Åberg enhetschef på Välengården bjuder på en kopp kaffe och vi börjar samtala om det kommunala äldreboendet.
-Vi alla jobbar för att vi ska få ett personligt och varmt välkomnade boende och att då få lite djur som sällskap tillsammans med positivt bemötande gör att alla trivs lite bättre. Det är medarbetare som tar med sig djur hit över dagen, och just nu så har vi en liten söt kanin som är här på dagarna, så man kan säga att vi inte bara är ett äldreboende utan även ett dagis. Våra fina katter är gott sällskap till de boende och speciellt kattungen är en riktig knäkatt som vill vara med överallt. På Välengården som är ett äldreboende med en demensavdelning arbetar 30 personer och med plats för 24 boende. Medarbetarna arbetar både inom hemtjänsten och på Välengården. Det gör att de boende som haft hemtjänst innan de kommer till oss, redan har lärt känna vår personal och vice versa, vilket gör att tryggheten för alla ökar. Elaine som arbetat inom vård och omsorg sedan 1981 kunde inte föreställa sig då att hon skulle arbeta kvar utan såg sitt dåvarande arbete som något tillfälligt.
-Men nu skulle jag aldrig kunna byta ut mitt jobb mot något annat.
Som hemma men ändå inte
Elaine berättar om alla former av aktiveter som man gör tillsammans med de boende. Vi på Innehåll guidas runt på boendet och Elaine berättar
Här inne har vi ett ljusrum och öppnar dörren. Här inne möts vi av ett hav av upphängda och draperade vita tyger längs väggar och tak. När lamporna tänds sprider sig ett behagligt varmt ljus inne i rummet, längs väggarna står stora stadiga och välkomnade fåtöljer med vita plädar utlagda.
Här inne vill vi ge lite ljus till de boende främst under den mörka tiden på året. Det blir extra mysigt då vi spelar fågelmusik i bakgrunden. Ofta kombinerar vi stunden här inne med ett varmt fotbad och detta uppskattas av våra boende, blir lite som att gå på spa.
Nästa stora allrum sitter ett gäng glada damer runt ett stort runt bord och spelar spel tillsammans med ett par medarbetare, stämningen som infinner sig går inte att ta miste på. Strax intill finns ett minnenas rum. Ett tidstypiskt rum från 40 talet där de boende ska kunna känna att de kan sätta sig i ett vardagsrum, som känns som hemma.
-Här brukar även anhöriga och boende sitta tillsammans och prata, fika och få en stund tillsammans.
Musik dans och traditioner
Välengården jobbar mycket med att hålla på traditioner. Vi firar alltid de stora högtiderna och vi hade till och med kräftskiva här för några veckor sedan. Lennart Petersson stod för underhållningen. När det bjuds upp till dans, så brukar det komma karlar från byn som hälsar på och bjuder upp damerna. Vi har sett hur glada de blir när rätt musik spelas och hur de lämnar rullstolen med hjälp av en stark danskavaljer och tar sig en tur på dansgolvet. Även de mest dementa boende kan vi se glädjen till musiken när de börjar röra på fötterna när musik från en svunnen tid spelas.
Kampradstiftelsen
Anna-Karin specialistundersköterska skickade in en ansökan till Kampradstiftelsen där hon sökte pengar till en speciell elcykel som är anpassad till personer med funktionshinder. Jag skrev ihop en ansökan där jag inte visste hur det skulle gå eftersom stiftelsen skänker enligt stadgarna pengar till forskning och inte direkt bidrag av den sorten som jag skrev om . Men jag förklarade vikten av att kunna vara ute, att kunna ges möjligheten att komma ut och känna frihetskänsla som en cykeltur kan ge. Beskrev noga alla de sociala fördelarna med en cykel. En dag så ringde det en kvinna som representerade stiftelsen och berättade att de gillade ansökan så pass mycket att de beslutat att skänka cyklar till äldreboenden i vår och 50 andra kommuner. Och du ska veta att cykeln är uppskattad, både av personal och boende. En som verkligen uppskattar att ge sig ut på cykel är 98 åriga Herta Brandstedt. Hon tog snabba steg från rullatorn och upp på cykeln när vi frågade henne om hon ville ut och cykla.
Vi frågade hur det är att cykla
Ja det ska jag säga dig att det är helt underbart, jag trivs med att vara ute och att cykla är så roligt. Jag skulle vilja cykla till Björkshult, där jag har bott i hela mitt liv. Herta berättar om sitt liv i Björkhult och att hon arbetat vid glasbruket och tagit hand om barn. Du förstår barn att jag åkte till Kalmar för att utbilda mig och när jag kom hem igen fick jag förvärvsarbeta och det du, då fick jag min första lönecheck. Jag fick tjäna mina egna pengar, det var stort ska du veta. Att ha något som jag tjänat själv. Herta pratar med stor värme om hur bra hon trivs och att som hon själv säger betjäningen är bra och hon har inget att klaga på. Så utbrister hon, men titta på dig Anna-Karin, så blek du är och så brun jag är och så skrattar vi alla tillsammans.
Vi frågar om vi kan få ta kort, och det gick för sig. Bara vi lovar att skicka en tidning, och självklart Herta så lovar vi det.
Det känns som om detta reportage kan bli hur långt som helst, men vi stannar där. Att intervjua Herta var dagens höjdpunkt. Hon sprider en sådan enorm glädje och hennes gröna gnistrande ögon strålade i kapp med solen denna dag. När Innehåll tackar för besöket så hör jag hur låten Drömmen om Elin strömmar från högtalarna. För mig fick denna låt en ytterligare dimension.
Gunilla C Johansson