Det kan låta som stora ord när vi skriver ”världspremiär”, men det är precis vad som händer i Berga om ett par veckor. Det är då ett gäng glada, entusiastiska och engagerade amatörer samlas på scenen på Berga Bio för att skildra Jonas Stolts minnen om ”Basebo, en del av Högsby socken”.
– Att Jonas Stolts minnen överhuvudtaget finns i bokform är nästan en sensation, då han inte var känd på något speciellt sätt, utan en vanlig människa. Han växte upp under fattigdom och med allt som detta medförde, berättar Anna-Lisa Andersson, Berga.
Vi stämde möte med Anna-Lisa Andersson, Doris Elleby och Evert Nilsson, tre av amatörerna som alltså kommer att medverka på olika sätt under förställningen, för att få veta mer om Jonas och bakgrunden till att det nu blir en premiär i Berga
– Ja egentligen är det inte så svårt att förstå, för har man läst boken Jonas Stols minnen så vill man berätta om allt som står i den och förmedla det vidare, säger Anna-Lisa. Det är ju så att vi har haft läscirklar och på olika sätt samlats genom ABF, där ambitionen har varit just att läsa böcker, säger Anna-Lisa.
Doris fortsätter
– För ungefär ett år sedan, i samband med Bergadagen, träffade några av oss Jenny Sandsten, och idén med att skildra Jonas genom en förställning kläcktes. En tid efter att vi träffats så gick tragiskt en av de engagerade bort och allt blev för en stund tungt och svårt och planerna lades lite på hyllan. Nu efter sommaren har vi fått ny kraft och energi och vi vill mer än någonsin att denna föreställning ska bli av. Vi har nu lyckats knyta ett 15-tal personer till oss.
– Ja, det känns spännande, men man vet inte riktigt hur detta ska tas emot av publiken. Premiärnerverna finns ju där, men roligt ska det bli berättar, Evert Nilsson som kommer att spela Jonas Stolt den äldre.
Berätta, vem var då denna Jonas?
– I grunden var han en mycket positiv person som hade en stor förkärlek till sin hembygd.
Jonas föddes 1812 vid Stenkullen i Basebo, och bodde där fram till 1835 då han flyttade till Hanåsa. Som liten grabb var han nyfiken och ville lära sig skriva och räkna. Men på den tiden fanns det ingen skola, utan hans mamma försökte lära honom att skriva. Jonas tog hjälp av en bonde för att lära sig att räkna. Han hade även en liten barkbit i sin ficka på vilken han ristade in räknetal och stoppade människor han mötte för att få hjälp med sina mattetal. Han var byskomakare, speleman och bygdeskildrare och hade många strängar på sin lyra. Det ser man inte minst tack vare alla episoder han nedtecknade och som alltså går att läsa om i boken.
Vad hoppas ni med er föreställning?
– Att fler får vetskap om och tar till sig ett stycke svensk historia. Du förstår, hans skrifter är så detaljerade så att man nästan kan se allt framför sig. Det går alltså att leva sig in i hur det var att leva i Småland under 1800-talet. Han hade en positiva inställning till bygden och hade även en föredömlig framåt-anda. Han blev så glad när järnvägen började byggas och att det blev en skola i Basebo 1874. Den stod klar nio år före hans bortgång.
Anna-Lisa berättar att hon bott granne med Jons Stolts barnbarns barn Lisa Stolt.
– Jag har ju bott i Släthult under många år och känner igen många av de platser han beskriver i boken. Det gör ju att man tycker att detta är extra roligt, att man får vara med trots att man fyllt 84 år.
Doris och Evert säger då samstämmigt, – men utan dig Anna-Lisa hade det inte blivit någon föreställning. Det är ju du som är som ett levande uppslagsverk och som vet hur vi ska göra.
Trion vill rikta ett extra stort tack till Oskarshamns Teatersällskap som lånar ut teknisk utrustning, Berga Bio som håller med lokal och ABF som finns i bakgrunden och stöttar dem.
När jag lämnar trion så stannar en känsla kvar i rummet. En känsla av att det mesta är möjligt. Jonas Stolt har lyckats med konststycket att förmedla möjligheter så väl, att det till och med blir en föreställning, en världspremiär i Berga om livet i en del av Småland.
Tänk så det kan bli!
Text och foto: Gunilla C Johansson