Det som i vissa sammanhang betecknas som ”skräp-yta” enligt vissa forskare och ekonomer. Det vill säga områden utanför storstäderna som endast består av några få personer som blivit kvar och en och annan tall, det är för andra en idyll. Något som man inte för allt smör i Småland vill eller kan vara utan.
Den så kallade ”skräpytan” får ofta benämningen, av de vi möter via Innehåll, som livskvalitet, närhet till naturen, bärplockning, ved till kaminen och en plats att bo på, att utgå ifrån och låta sina barn växa upp på. Områden som man är stolt över, där man kan vara för att fiska eller grilla korv, helt enkelt platsen där man kan bo och vara och se till att ett arv kan gå vidare till framtida generationer. På ”skräpytan” driver en del företag, andra är anställda på ett företag. Det enda man kallar för skräp är det som oftast hamnar i den kommunala sopkärlet som numera har gott om olika fack för att underlätta sortering och återvinning.
Med anor från 1600-talet
Ylva Sjökvist bor med sin familj på sin mans släktgård i Trånshult, strax utanför Fågelfors. Trånshult och den lilla byn har en historia
långt tillbaka i tiden och letar man i historieböckerna så är vi nere på tiden runt 1600-talet.De fyra stora ekonomibyggnaderna
radar upp sig på ena sidan bygatan och mangårdsbyggnaderna på den andra sidan. Här känner sig Ylva hemma efter att
hon och familjen flyttade hit när barnen var riktigt små. – Jag är ju född i Oskarshamns kommun, uppvuxen till
stora delar i Mönsterås kommun och nu som sagt bosatt mitt i Högsby kommun. Det finns inte i min värld att
jag kan tänka mig att bo någon annanstans än på landet. Den här platsen är mitt liv och med närhet till
det som inte finns här så kan det inte bli bättre. Ylva arbetar numera som mäklarassistent och har främst
Högsby kommun som sitt arbetsfält.
– Då är det bra att bo som vi gör här i Trånshult. Efter att vi mellan regnskurarna fotograferat Ylva tillsammans
med den stora och fina hästen Knutte ute i hagen, så går vi in i huset. Ett hus som har anor från 1700-talet och
kanske till och med äldre än så. Huset är varsamt renoverat och man har tagit fram innertak från denna tid och frilagt tidigare
ytterväggar som efter utbyggnad 1819 blivit inneväggar. Väggar som Ylva och Gösta på senare år slipat
och ytbehandlat för att få sin ursprungliga karaktär. Atmosfären och historiens vingslag i det gamla
huset går nästan att ta på. De synliga takbjälkarna och de handsmidda spikarna talar sitt tydliga språk. Att bygga hus förr
var hantverk, inga maskiner utan med enkla verktyg och yrkes-skicklighet. Att bygga hus i dag med gott resultat kräver ’hantverk men på ett annat sätt. I dag är det en såg som klyver plankorna, förr var det att få fram dessa med helt annan teknik. När Ylva berättar om huset
historia och hur de varsamt renoverat huset så går det inte att ta miste på hennes intresse för hus, historia och hennes genuint äkta känslor för att bo på landet.
Jorden runt till sjöss
– Ja men så har det inte alltid varit. Jag utbildade ju mig till kock och direkt efter att jag var klar så drog jag till sjöss
och arbetade mestadels som kocksteward. Det vill säga jag var ansvarig för allt från inköp av råvaror till
matlagning på handelsfartyg med styckegods. Då låg jag ute sex veckor och hemma i sex veckor.
Under de år jag följde med båtar jorden runt så låg jag ute flera månader i sträck. En fantastisk tid, något
som jag verkligen inte ångrar och ser tillbaka på med glädje. Trånshult blev sedermera svaret då vi fick vår äldsta dotter Agnes.
Här i Trånshult finns ett 10-tal hushåll och man har bra sammanhållning. – Ja verkligen, och det är ju a och o för
att man ska trivas att bo så här. När barnen var små så startade Ylva och hennes man igång en verksamhet där bland
annat turridning med övernattning stod på agendan, Morå Camp. En verksamhet som drog besökare och kunder från hela landet.
Rikstäckande dagspress och andra stora landsortstidningar fångade upp verksamheten och den var vida känd runt om i landet.
Rubriker som ”Häng med i Trollskogen”, ”Hästar viktig del för bra tur”, ”Vildmarksritt” stod på löpsedlarna.
– Det var en mycket spännande och härligt tid att få hålla på med hästar och få visa upp den svenska naturen
från bästa plats, det vill säga hästryggen. Vi hade så många bokningar om året och det var så roligt att så många uppskattade detta.
Sadla om
En dag för några år sedan stod dock olyckan och knackade på dörren och Ylvas tid på hästryggen var förbi.
– Ja det var en mycket tung period, men så är det ju ibland. Då var det bara att tänka till och tänka om.
Jag fick helt enkelt, och bokstavligen, sadla om till något annat. Det var visserligen lättare sagt en gjort men så en
dag så landade jag i det jag gör idag. Att få fler att välja att bo i en mindre kommun, att bo med livskvalitet,
i alla fall som jag och många med mig ser det. Så nu visar jag hus och tycker att det känns hur bra som helst.
Det är roligt och trovärdigt att arbeta med något som man själv gillar och står bakom.
Bästa med Trånshult och om Ylva
– Att bo så nära, eller rättare sagt i naturen, med viltet, bären och svampen på gångavstånd. Giftfri hälsokost på mer än ett sätt.
• Ålder 58 år och tycker det är skönt att vara just 58.
• Gillar hav och land. Minns tiden på båt och på sjön med
glädje, likaså den tid som är nu.
• Maträtt, allt med vilt men gärna något med hare.
• Favoritfärgen är nog terrakotta.
• Senast lästa bok – det får bli lokala tidningar.
• Det som gör mig arg är människor som skadar andra.
• Mest glad gör mig nog mina nära och tiden som är nu, våren, när att håller på att slå om i grönska och de ljumma vårvindarna hälsar välkommen ut i naturen,
• Detta visste du inte om mig; – Har varit MC-knutte under flera år i ungdomen och kört omkring på Yamaha och Honda.
Tipsar gärna tidningens läsare att våga göra det du tänker så länge det är utvecklande för dig. Jag skulle själv
aldrig ge mig på att hoppa bungyjump men kanske våga mig på att hoppa fallskärm, då får man väl
troligen se ett och annat. Det finns alltid saker att göra och lära sig, man blir aldrig fullärd,
det är väl det som är tjusningen med livet, alla dessa ständiga utmaningar.
Ett av mina mål här i livet just nu är att vidareförädla det som finns runt omkring mig.
Framtid
– Klart att vi bor på landet någonstans och hoppas att vi fått rätsida på bredbandet här i Trånshult, det står högt upp på min önskelista just nu.
Vi tackar Ylva för ett mycket trevligt möte, där våren visade sig från sin starkaste sida, solsken, snöflingor, blå himmel och lite regn. Nästan samtidigt.
Den välsladdade grusvägen tar oss vidare in på asfalterade vägar in mot Högsby. Och ja, utsikten längs vägen från Fågelfors som bjuder på en slingrade Emån där odlingslandskapet håller på att vakna till liv efter vintervilan ropar till oss att nu är det vår. Fantastisk skräpyta, kanske en av de vackraste i Sverige.
Text och bild: Gunilla C Johansson