Så här års får jag ibland frågor om hur vi firar ”halloween” i Högsby pastorats församlingar.
Jag brukar försiktigt svara att jag förmodar att den frågande menar ”allhelgonatid”.
Och på den förmodan brukar jag få jakande svar. Och att man blandar samman ”halloween” med ”allhelgona” är inte underligt. Själva ordet ”halloween” har samband med engelskans ” All Hallows”, som närmast betecknar Alla Helgon, och ”halloween” firas just vid allhelgonatid i framför allt de engelskspråkiga länderna. Men motiven för att fira ”halloween” är helt andra än motiven för att fira ”allhelgona”, även om det givetvis finns ett svagt samband.
Allhelgonafirandet är gammalt i kyrkan. Tidigt började man årligen i början av november att fira alla de heliga män och kvinnor, som lämnat det jordiska, men inte hade fått egna helgondagar. Och i nära anslutning tillkom firandet av ”Alla själar”, dvs alla de döda, för vilka människor tackade Gud. Och så firar vi ju alltjämt både Alla Helgons dag och den påföljande söndagen, som i vår tradition ofta kallas just Alla själars dag. Vi smyckar våra anhörigas gravar, tänder våra gravlyktor och söker oss till kyrkorna för att fira gudstjänst till deras minne.
”Halloween” är i de länder där firandet är något riktigt stort, snarast en barnens och ungdomarnas spexhelg då man styr ut sig i spöklika munderingar som ett slags levande döda. Även om det alltså finns ett svagt samband, så inser nog de flesta att det handlar om två helt skilda motiv. Och jag tror att det är viktigt att vi håller motiven åtskilda!
Jag har naturligtvis inget emot att barn och ungdomar i skojiga spöklika munderingar ringer på min dörr i början av november, men jag är samtidigt angelägen om att det i vårt medvetande måste hållas åtskilt från firandet av de döda för vilka vi tackar Gud så här års. Sant är att inte alla våra döda precis vara några helgon, men det torde knappast ha funnits någon enda människa för vilken inte någon eller några har anledning att tacka Gud.
Låt oss därför i den stundande allhelgonahelgen fira våra döda! Om våra barn och ungdomar också vid den tiden vill ringa på vår dörr i skojiga utstyrslar så bevärar det åtminstone inte mig.
Er tillgivne
LEIF NORRGÅRD
prost, t f kyrkoherde i Högsby m fl församlingar
t o m mitten av november