Heinz-Günther Strömer och hans gladrockband Strömers Sista Pack har massor av härliga spelningar i december.
– Jag har haft många roliga år med så många duktiga ungdomar, men snart är det nog över.
Högsbys egen rockhistoria började på 1980-talet. Det var då Heinz-Günther Strömer, som då inlett sin långa lärarbana på Fröviskolan,
började spela med sin son Patrik och hans jämnåriga kompisar födda 1969.
Det var Stefan Herdinius, Fredrik Jejdling, Mattias Lenhoff, Stefan Freij, Conny Karlsson… ja du känner väl till allesamman? frågar Heinz-Günther Strömer mig inne i Höllywoods lokaler i Högsby medan medlemmarna i den senaste pack-konstellationen stämmer gitarrer och testar trumpinnars hållbarhet.
Fast från början hette vi inte Strömers Pack, utan Pojklaget, eftersom det fanns en lärarorkester också på Fröviskolan med Peter Swärd, Gillis Fredriksson, och så Peter Olsson på piano.
Med det första gänget uppträdde vi på skolan, fritidsgården och så där.
Heinz-Günther Strömer berättar att han alltid har varit intresserad av musik, men aldrig tyckt att han varit särskilt duktig.
Jag började med musik redan när jag var sex år.
Jag har aldrig varit bäst i något av alla banden jag spelat i, men jag har haft j-ligt roligt!
Efter 69:orna, när de flyttat ut från Högsbybygden till högre utbildningar på andra orter, kom Strömers Pack-gänget med Marcus Högqvist, Andreas Johansson, Mikael Bergeskans, Andreas Lengyel, Henrik Sanglén och David Fredriksson.
– Det var riktigt duktiga musiker och vi hade också väldigt skoj.
Vi hade mängder med uppträdanden, på Bruksgården i Fågelfors, Blomstermåla Folkets Hus och Park, kommunfester och annat. Men sedan sprack det också, av naturliga skäl, när de skulle in på gymnasiet, så flyttade de också.
– Men det kom nya som ville spela och som verkligen kunde det.
Det var Marcus Fredriksson, Kalle Berggren, Peter Kvillegård, tvillingarna Mats och Emil Johansson på lur och Rickard Nilsson.
Det har i alla år i första hand varit gammal god rock’n’roll som gällt för Strömer och hans gäng. Mycket Little Richard, Chuck Berry och framför allt, givetvis tycker Heinz-Günther, The King.
– Vi körde ett Elvisprojekt i flera år, där vi presenterade Elvis och bara spelade Elvis. Vi var utanför sparbanken tre gånger, sporthallen, tegelbruket och hade riktigt roligt. Vi satt hemma i källaren och slipade på stämmor tills det satt.
– Idén började med Högsby IK:s hundraårsjubileum i sporthallen. Jag fick hjälp av Mikael Wessel, Kalle Berggren och Michael Nilsson och vi satte upp några olika medleyn med Elvis, Creedence, Chuck Berry och ett med ”övrigt”, och det där med Elvis, som Andreas Johansson sjöng, var så bra så vi ville köra vidare på det, men vi var tvungna ha en kör. Jag fick med Catja och Oliver Lundström, men behövde hitta en till och eftersom Jonathan Karlsson hade sjungit så bra på Luciatåget så tog vi in honom. Sedan hade vi Andreas Olsson på lur, för det går inte att köra Return to sender utan saxofon och så fick vi med John Friberg på trumpet.
Efter Elvisprojektet fångade Heinz-Günther Strömer för fem år sedan upp några killar i fyran, och som har kallats Strömers Sista Pack sedan dess. Hugo Lundström och Viktor Bloom, som går i nian nu,
har varit med på hela den resan och i det här som alltså kan vara Strömers sista pack ingår även Anton Almqvist, som går första året på gymnasiet, plus Hugos 23-årige storebror Oliver Lundström, som var med redan under Elvisprojektstiden.
– Ja, det här kanske tar slut under nästa år, när killarna som går i nian nu börjar gymnasiet. Om det mot alla odds skulle bli ett gäng till får jag nog kalla dem Strömers allra sista pack, men jag är trots allt 50 år äldre än vår näst yngste bandmedlem nu och jag tror att jag inte orkar längre.
Men Strömers Sista Pack är, just nu i slutet av året, anlitade ungefär lika mycket som jultomten.
– Det är fotbollsavslutningar, personalfester, juldanser, värdshus, här på Höllywood och så ska vi spela på Mejeriet två gånger under jul-
helgen.
Heinz-Günther Strömers tre julfavoritlåtar: O Tannenbaum, Stilla natt, Nu tändas tusen juleljus
Text och bild: Fredrik Loberg