En skola i blått och gult

Bild: Vid invigningen av skolan fick alla barn en svensk landslagströja.

Genom sitt engagemang inom Föreningen Värdefulla Barn och Ungdomar (FVBU) fick Håkan Englund, församlingsherde i Högsby Pastorat, besöka Sierra Leone där föreningen bedriver hjälpverksamhet. Tack vare FVBU:s internationella arbete förvandlades en plats med ruiner till en skola i blått och gult där lokala barn får en chans till utbildning som förändrar deras liv.

Värdefulla Barn och Ungdomar är en förening som driver förskolor med kristen profil på flertalet ställen i Sverige. Sedan 1980-talet har FVBU i samarbete med Metodistkyrkan även ägnat sig åt internationell hjälpverksamhet och då främst i Sierra Leone och Litauen.
– Jag var ordförande i FVBU i 20 års tid men avgick förra året, berättar Håkan. Det var två lärorika decennier och de tre resorna till Afrikas västkust är särskilt varma minnen.

Sierra Leone är ett av världens fattigaste länder där spädbarnsdödligheten är 78 av 1000 barn. Medellivslängden ligger kring 50 år och hälften av de vuxna kan inte läsa och skriva. Landets befolkning är till största delen självförsörjande jordbrukare och trots en obligatorisk grundskola på sex år är det en stor andel barn som aldrig får chansen att utbilda sig.
– Sierra Leone är verkligen ett mycket vackert land som är rikt på naturtillgångar som diamanter, järnmalm och andra mineraler, säger Håkan. Landet skulle kunna vara ett turistmål men år av korruption, inbördeskrig och utbrott av sjukdomen ebola har lett till svår fattigdom, hög arbetslöshet, ekonomiska svårigheter och ojämlikhet.

Genom ett samarbetsprojekt mellan FVBU och Metodistkyrkan i Sverige och Sierra Leone invigdes år 1982 en barnby i Pa Lokko som ligger strax utanför huvudstaden Freetown.
– I byn fick föräldralösa barn, varav många hade olika funktions-nedsättningar, växa upp i familjeliknande förhållanden med kristna värderingar, berättar Håkan. Barnhemmet utvecklades successivt och barnen fick en viss grad av utbildning.
Trots att barnbyn inte utgjorde något som helst hot totalförstördes den av rebellerna under det elva år långa inbördeskriget som bröt ut 1991.
– De flesta organisationer tog hem sitt folk när oroligheterna började men FVBU fanns på plats hela tiden. Barn, personal och föreningsmedlemmar evakuerades från Pa Lokko och kördes på lastbilsflak till Freetown där de fick bo i ett stort hus innan kriget tvingade dem att fly ännu en gång.

Under våren 2018 reste Håkan för första gången till Sierra Leone med uppdraget att undersöka möjligheten att återigen starta verksamhet i Pa Lokko.
– Mitt besök sammanföll med tidpunkten för presidentvalet och många tyckte att jag var modig som vågade vistas i landet under denna turbulenta period, minns Håkan. FVBU hade precis ärvt en summa pengar som uttryckligen skulle gå till verksamheten i Pa Lokko men eftersom hela byn var demolerad stod vi inför valet att återskapa eller starta om på nytt någon annanstans. Vi valde det första alternativet!
I krigets fotspår hade det uppstått vissa frågor kring vem som ägde marken där byn hade legat så för att vara på säkra sidan köpte föreningen en bit land av grannen till barnbyn som numer låg i
ruiner.
– Jag återvände till Pa Lokko under hösten 2018 och året därpå kunde bygget av en skola påbörjas. Fyra år senare återvände jag för att delta vid invigningen och klippa det blågula bandet och det var en fantastisk känsla, säger Håkan.

De första eleverna var barn i förskoleåldern och tanken är att skolan ska fortsätta utvecklas och växa med ytterligare klasser i takt med att barnen blir äldre och yngre barn börjar. Det finns även
planer på att bedriva utökad stipendieverksamhet som möjliggör studier på högre nivå för än fler än i dagsläget.
– I Pa Lokko får barnen inte bara en utbildning, de får även ett hopp om en ljusare framtid, säger Håkan.

En av Håkans solskenshistorier handlar om Hanna som hittades övergiven på en soptipp.
– Antagligen hade hon lämnats åt sitt öde direkt efter födseln på grund av att hon saknade ett ben, tror Håkan. Hanna blev det första barnet som flyttade in i Pa Lokkos barnby och idag är hon en vuxen, intelligent, driftig kvinna som inte bara slutfört grundläggande utbildning utan även studerat till lärare för att kunna arbeta inom den organisation som en gång räddade hennes liv. Hon går obehindrat med hjälp av en krycka och är inte bara ett gott exempel på att hjälpverksamheten i Sierra Leone räddar liv, Hanna är också en förebild som bevisar för sin omgivning att alla, oavsett funktionsnedsättning eller inte, är värdefulla och har mycket att bidra med till samhället.

För den som vill höra Håkan berätta mer om sina resor och verksamheten i Sierra Leone finns möjligheten att besöka församlingshemmet i Fågelfors den 12 februari där Håkan berättar om FVBU och även visar bilder från skolan i Pa Lokko.
– Det händer att jag saknar min tid som ordförande i FVBU och jag skulle gärna åka tillbaka och återse skolan, eleverna och personalen, säger Håkan. Jag tänker att om vi i den rika delen av världen kunde hjälpa dem som lever i fattigdom och på så sätt komma närmare varandra så skulle en stor del av världens konflikter försvinna då de ofta beror på orättvisa och missfördelning. Genom utbildning får barnen i Sierra Leone helt andra förutsättningar att själva kunna påverka sin egen framtid och bidra till positiv utveckling i sitt land.

Text: Nina Sabel. Bild: Privat

Läs den bläddringsbara tidningen via länken: https://issuu.com/wahlins/docs/2025-01_jnuari_innehall_ok?fr=xKAE9_zU1NQ


Publicerat

i

av

Etiketter: