Den 27 januari 1945 befriade sovjetiska trupper koncentrations- och förintelselägret Auschwitz – Birkenau och sex decennier senare utsåg FN:s generalförsamling den 27 januari som internationell minnesdag för Förintelsens offer.
– Här på Fröviskolan uppmärksammar vi årligen Förintelsens minnesdag genom att bedriva undervisning som syftar till att hålla historien levande och betona alla människors lika värde, säger SO-lärare Magdalena Klasson Enlund.
Personlig berättelse som ger liv åt historien
Under drygt tjugo års tid har Heinz-Günther Strömer från Högsby besökt Fröviskolan för att på Förintelsens minnesdag dela med sig av sina personliga erfarenheter från kriget, efterkrigstiden och familjens flykt från dåtidens Tjeckoslovakien. Heinz-Günthers föreläsning riktar sig till eleverna i årskurs nio då de under läsåret studerar andra världskriget.
– Det är niondeklassarna som har bäst förutsättningar att förstå helheten och tillgodogöra sig Heinz-Günthers berättelse, menar Magdalena. Vi är mycket glada att han besöker oss varje år, det har blivit en viktig och kär tradition som eleverna uppskattar.
Tisdagen den 27 januari samlades en stor mängd elever i Fröviskolans samlingslokal för att höra Heinz-Günthers livsberättelse som började i Prag den 28 juni år 1941.
– Mina föräldrar tillhörde den tysktalande minoriteten som kallades sudettyskar, berättar Heinz-Günther. Kriget påverkade vardagen och jag var bara sex månader gammal då min pappa Eduard Strömer förklarades saknad i strid.
Heinz-Günther bär med sig tydliga minnen från sina första levnadsår i Prag.
– Ett starkt barndomsminne är när amerikanskt flyg år 1944 bombade stadens elverk, säger Heinz-Günther. Jag och min familj hann inte ner i skyddsrummet så vi bevittnade anfallet och jag hörde smällarna och såg den väldiga röken.
Familjen Strömers dokument där deras härkomst styrktes räddade dem vid flera tillfällen under kriget då intygen bevisade att de inte var judar.
– Handlingarna fungerade som en livförsäkring i en tid då människor sorterades och förföljdes, säger Heinz-Günther. Men grymheterna upphörde inte när kriget tog slut, maktförhållandena skiftade och vi blev plötsligt dem.
Tiden efter andra världskrigets slut präglades av våld och hämndaktioner mot etniska tyskar och cirka tre miljoner sudettyskar fördrevs från sina hem i Tjeckoslovakien.
– Sudettyskar utsattes för stor grymhet och nu var det tyskarna som försågs med armbindlar, säger Heinz-Günther.
I december 1944 lämnade Heinz-Günther tillsammans med sin familj och släkt Prag och reste till dåvarande Graupen, en stad i nordvästra Tjeckoslovakien nära gränsen till Tyskland. Ett år senare påbörjades bussresan med Sverige som slutmål.
– Mor gav mig en ryggsäck att packa i och den fyllde jag med bland annat sago- och barnsångsböcker, säger Heinz-Günther och visar upp samlingen av de enda föremålen han har kvar från sina
första år. Min morfar fick med sig sin cittra och den påminner fortfarande om alla de kvällar vi satt tillsammans och han
spelade våra visor från hemlandet.
Fyra och ett halvt år gammal satte Heinz-Günther den 28 december 1945 sin fot på svensk mark och han minns än idag hur hans morfar förmanade honom att äta upp de stuvade fiskbullar som familjen bjöds på den där kalla dagen i Helsingborg.
– Genom min livsberättelse vill jag sprida budskapet om alla människors lika värde, summerar Heinz-Günther. Vi måste lära av historien så det fasansfulla som hände inte sker igen.
Historia, litteratur och ansvar
Samtliga elever fick under tisdagen den 27 januari delta på en sittning där SO-lärare Magdalena Klasson Enlund och svensklärare Emma Max, med fokus utifrån sina respektive ämnesområden, berättade om andra världskriget och Förintelsen.
– Magdalena förklarar krigets historiska bakgrund och själva händelseförloppet medan jag ger tips på böcker som alla på olika sätt skildrar Förintelsen, säger Emma. Hela lektionen genomsyras av budskapet att överlevarnas ord snart tystnar för gott och att ansvaret för att bära deras röster vidare nu ligger på nya generationer. Det är bråttom att ta vid och när inget ögonvittne längre finns kvar som kan berätta blir det skrivna ordet otroligt viktigt för att försöka förstå och ta ett av mänsklighetens mörkaste
kapitel till sig.
I lektionssalen hade Magdalena och Emma ordnat en utställning där eleverna fick ta del av några av krigets ofattbart många tragiska livs-öden.
– Här kan eleverna läsa om personer som miste sitt liv i koncentrationslägren men också om människor inom motståndsrörelsen som med risk för sitt eget liv räddade medmänniskor från en säker död, säger Emma och sveper med handen över klassrummets väggar som denna dag är tapetserade med svartvita foton och tillhörande informationstext.
Emma beskriver elevernas engagemang som stort och en av eleverna berättar att lektionen har gett nya insikter.
– Idag har jag lärt mig mycket jag inte tidigare visste och även om det är tung och jobbig information så är det viktigt att vi får veta vad som hände så att det inte upprepas igen, säger eleven.
Andra världskriget är ett tema som återkommer kontinuerligt i undervisningen och Emma menar att det går att dra tydliga paralleller till vår samtid.
– Det finns mörka krafter i dagens samhälle så frågan hur Förintelsen kunde hända är fortfarande högst relevant, avslutar Emma.
Text och foto: Nina Sabel