Juni månad innehöll en hel del högtidsdagar för Högsbyprofilen Ingvar Gunnarsson som inom loppet av fyra veckor firade 77-årig födelsedag, 47-årig bröllopsdag med hustrun Anita samt imponerande 60-årsjubileum som journalist.
– Relationer är det viktigaste i livet och när jag tittar tillbaka på åren som gått inser jag tacksamt hur lycklig jag är som genom mitt sportintresse och yrkesliv fått ynnesten att lära känna en så stor mängd människor och ta del av deras liv, säger Ingvar.
Ingvar föddes i Nybro den 24 juni 1948 och växte upp i ett tryggt och lyckligt hem tillsammans med mamma, pappa och en sex år yngre lillebror.
– Jag hade en väldigt fin uppväxt och mina minnen från barn-domen är varma och lyckliga, säger Ingvar. Under ungdomsåren tillbringade jag stor del av mina somrar hos min morbror Ivar Johansson i Lillaverke på hans lantgård och där fick jag hjälpa till med gårdens många sysslor. Jag mjölkade, mockade, hämtade djur från betet och stod på en mjölkpall för att betsla den stora men otroligt snälla ardennerhästen Dockan inför arbetet på åkrarna. Arbetsuppgifterna var lärorika och jag kände mig delaktig och betydelsefull.
Idrotten har alltid haft en stark och central roll i Ingvars liv och som ung utövade han brottning, fotboll och handboll.
– Pappa Arne var också oerhört idrottsintresserad och han stöttade mig alltid helhjärtat i min sportutövning. Särskilt glad var han som åskådare då jag besegrade en svensk juniormästare i brottning, minns Ingvar. Mamma tyckte nog ibland att familjens intresse för sport gick lite överstyr. Till exempel när min bror skulle döpas i oktober 1954 och vi hellre ville se matchen mellan Nybro IF och Elfsborg, tack vare morbror Ivar hann vi i alla fall se andra halvlek.
När Ingvar pratar om idrott ler han nostalgiskt och det går inte att ta miste på vilken stor betydelse kärleken till sporten har haft genom åren och fortfarande har.
– Idrott förenar människor, menar Ingvar. Lagkänsla och respekt för andra idrottare växer fram och när två sporttokar träffas kan de samtala med varandra hur länge som helst, även om de aldrig tidigare träffats.
När Ingvar var 13 år fick pappa Arne anställning som föreståndare för lastbilscentralen i Högsby och Ingvar tvingades därmed lämna tryggheten i Nybro och flytta norrut.
– Tack vare mitt engagemang inom idrotten hade jag ett stort socialt umgänge i Nybro och det var tufft att som tonåring lämna vännerna för att flytta till ett ställe där jag inte kände någon alls, säger Ingvar. Naturligtvis gjorde jag mig snart hemmastadd på min nya hemort och sedan 1961 har Högsby varit min fasta punkt men jag kommer alltid bära barndomsminnena från Nybro nära hjärtat.
Livet med brottning, fotboll, handboll, skola och vänner rullade på och i maj 1965 tog Ingvar realexamen från den fyraåriga utbildningen vid Högsby kommunala realskola.
– Två veckor efter realskoleexamen, den 1 juni, började jag arbeta som sommarvikarie på Barometern och Oskarshamnstidningens redaktion i Högsby. Dagen därpå fick jag mitt första skrivuppdrag som bestod i att skriva om ett Lionsmöte och jag missförstod den ekonomiska årssammanfattningen och blandade ihop siffrorna fullständigt, säger Ingvar och ler vid minnet. Det var inte så roligt för en färsk journalist kan jag säga men efterföljande arbetsuppdrag gick som tur var bättre.
Relativt omgående fick Ingvar erbjudande om fast anställning på tidningen men då han blivit antagen till gymnasiet i Kalmar tackade han nej.
– Jag tog studentexamen 1968 och påbörjade därefter studier vid Lärarhögskolan i Kalmar, berättar Ingvar. Under utbildningen skrev jag en hel del för OT och det fortsatte jag även att göra parallellt med mitt lärarjobb vid Fröviskolan där jag undervisade mest i i SO och svenska. Jag gillade lärarjobbet, men valde efter en del år att gå ned på halvtid då tidningsjobbet började ta allt mer tid.
Ingvar har inte bara utövat sport, han har dessutom varit engagerad som domare, lagledare och ungdomstränare.
– Genom sporten har jag fått ett väldigt stort kontaktnät och jag har även idrotten att tacka för att jag träffade Anita, säger Ingvar och tittar på sin fru. Det var den 10 december 1976 och jag var lagledare vid SM i brottning som avgjordes i Uddevalla. På kvällen var jag på dans och när jag såg Anita kunde jag inte slita blicken från henne under hela kvällen. Jag var envis och till slut fick jag hennes telefonnummer. Anita och bonussonen Mikael betyder allt för mig.
Anita beskriver sin man som en mycket snäll, omtänksam och känslosam person som bryr sig otroligt mycket om sin familj och människorna runt omkring honom.
– Och så är han rastlös, lägger Anita sedan skrattande till. Det ska hända saker hela tiden och under en period tog han emot nyhetslarm via telefonen dygnet runt. Mitt i natten kunde han bege sig ut för att skriva om något som hade hänt någonstans i kommunen.
– Som lokalreporter får man många tips och vissa var jag tvungen att reagera på omedelbart, säger Ingvar. Det kunde hända någon gång att jag var på plats vid olyckor och bränder innan räddningstjänst och polis hunnit dit.
Majoriteten av invånarna i Högsby känner till herr Gunnarsson och Ingvar menar att det dels beror på arbetet som reporter och lärare, dels på sina insatser inom idrotten.
– Mina yrkesroller som lärare och journalist i kombination med mitt sportintresse har varit ett vinnande koncept, inte bara för att jag har blivit ombedd att bevaka en otrolig mängd olika sportevenemang, utan också för att sporten har varit en isbrytare under intervjuer med mer eller mindre kända personligheter, menar Ingvar. Jag har intervjuat statsministrarna Olof Palme, Torbjörn Fälldin och Ingvar Carlsson, och Svenska Fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell, men frågan är om inte Astrid Lindgren gjorde det starkaste intrycket av alla. Jag har skrivit reportage om all slags idrott, både lokal och på elitnivå, och jag har alltid hållit mig uppdaterad om vad som händer inom lokalidrotten.
Ingvar skrev naturligtvis inte bara om sport under sina fem decennium som OT-reporter och de två reportage som har satt djupast spår hos Ingvar handlar om helt andra saker än idrott.
– Jag var först med nyheten att filmen Oxen som regisserades av Sveriges främste filmfotograf Sven Nykvist skulle spelas in här i Högsby, säger Ingvar. Det var så mäktigt att hela den svenska skådespelareliten var här i trakten och jag fick träffa ikoner som Max von Sydow, Liv Ullman, Stellan Skarsgård och många fler. Jag kände Sven Nykvist sedan tidigare och när jag skulle intervjua honom sa han att han inte hade tid men att jag hade hans fulla förtroende att skriva ihop något efter eget tycke.
Det mest uppmärksammade fallet Ingvar bevakat och skrivit om är beställningsmordet på taxichauffören Dusanka Petrén.
– Mordet och bortförandet av Dusanka utfördes av några killar från Kalmartrakten och kroppen begravdes sedan i närheten av Högsby. Under en veckas tid var jag och en kompis ute i skogarna och letade efter fyndplatsen som endast polisen kände till vid det tillfället och när jag väl lokaliserade platsen var jag före de större riksmedierna med nyheten.
Som 67-åring slutade Ingvar efter 50 år som OT-reporter och började istället skriva för NybroExtra och några år senare även för lokaltidningen Innehåll Högsby.
– I år är det 60 år sedan jag skrev min första artikel men skrivandet betyder fortfarande väldigt mycket för mig och jag vill fortsätta ta del av människors berättelser så länge jag kan. Förr i tiden kunde en vanlig dag innebära att jag först undervisade i skolan för att därefter åka hem och skriva innan jag hastade iväg för att träna eller döma en fotbollsmatch. Visst har det blivit lite mycket ibland men jag har älskat mötena med alla fina människor som modigt och
generöst delat med sig av sin historia. Innehåll Högsby har stor genomslagskraft och lyfter positiva händelser och uppmärksammar kreativa personer och jag ser fram mot att fortsätta skriva om det som händer i vår bygd, stort som smått. Jag vill tro att tidningen bidrar till att göra invånarna stolta över sin kommun.
Text och foto: Nina Sabel
Läs den bläddringsbara tidningen här:
https://issuu.com/wahlins/docs/inneh_ll_h_gsby_juli_2025