Foto: Thomas intill sin senaste målning Moder Tre. Tomas vackra målningar som finns att beskåda på utställningen i Oskarshamns konsthall fram till den 23 mars.
Konstnären Thomas Tege Gustafsson är en man som fyllt sitt liv med det som gör honom lycklig. Kärleken till teater, musik, konst, litteratur, språk och framför allt målandet har alltid spelat en central roll i hans vardag och fortsätter att göra så än idag.
– Måleriet har blivit en livsnödvändighet och det är lika viktigt för mig att få uttrycka mig via konsten som det är att få äta och sova, säger Thomas som den 22 februari ställer ut sina verk för första gången på sju år.
I ett vackert grått timmerhus i Släthult utanför Berga bor Thomas granne med den mest fantastiska flora och fauna och det är från växterna och djuren han hämtar mycket av sin inspiration.
Thomas föddes i Lycksele men flyttade vid 15 års ålder med sin familj till småländska Alvesta innan det var dags för skrädderistudier i Köpenhamn.
– Jag utbildade mig vid Danmarks Tillskärarakademi och hade initialt en dröm om att bli modeskapare, berättar Thomas. När jag ganska omgående insåg att jag inte var intresserad av att arbeta i en värld fylld av ytlig perfektion inriktade jag mig i stället på teaterskrädderi där jag fick skapa scenkläder.
När Thomas var 24 år fick han anställning på Kungliga Operan i Stockholm där han hade en arbetsledande funktion som gav honom möjligheten att jobba tillsammans med framstående regissörer, koreografer, skådespelare, dansare och operasångare.
– Jag arbetade på Operan i 25 år och parallellt studerade jag även konstvetenskap på Stockholms universitet medan jag målade på Konstfack under kvällar och helger, säger Thomas. 1985 visade jag för första gången upp mina tavlor i en utställning vilket var en utmaning för mig som ogärna står i centrum.
För 40 år sedan blev Thomas ferieboende i Släthult och år 2000 bosatte han sig i den lantliga idyllen.
– Här lever jag nära naturen och gör mitt bästa för att vårda marken runt omkring mig. I min trädgård försöker jag skapa de naturliga förutsättningarna som är livsviktiga för våra värdefulla pollinatörer, ekoxar, myrlejon och andra insekter, säger Thomas som också är en av Svenska Botaniska Föreningens Floraväktare med uppdraget att inventera den vackra men hotade mosippan.
Thomas har haft ett livslångt engagemang för rättvise- och miljöfrågor och denna kombination ger han ofta uttryck för i sin konst.
– Jämställdhet mellan könen har alltid varit en hjärtefråga för mig och i min konst vill jag lyfta kvinnan som föder liv. Hon använder kraften i jorden och låter den färdas genom kroppen för att sedan skapa nytt blomstrande liv, säger Thomas medan han betraktar sin senaste målning Moder Tre som ska ingå i den kommande utställningen. För mig är luft och liv viktigt i en målning och jag önskar harmonisera distinkta former med rörelse för att sedan addera små detaljer som gör verket komplett.
Det är enligt Thomas inte alltid lätt att veta när en tavla är färdig vilket kan leda till stor frustration.
– Det kan ta lång tid innan man hittar den där lilla detaljen som gör målningen fulländad men ju större utmaning desto större upprymdhet när allt faller på plats, ler Thomas.
Nära vännen Marika Widesdotter har under en längre tid försökt uppmuntra Thomas att ställa ut sina tavlor för att låta fler människor ta del av hans konst och den 22 februari är det äntligen dags för vernissagen av ”Färgglädje i glas och olja” som hålls i Oskarshamns konsthall.
– Utställningen består av Micke Johanssons alster i glas och mina oljemålningar och det är första gången jag och Micke samarbetar, säger Thomas. Jag har ingen direkt förväntansbild men jag hoppas att det kommer många besökare och att det blir en trevlig upplevelse för gästerna. Jag ser fram mot intressanta samtal och längtar efter att se vilka olika reaktioner min konst framkallar.
På frågan om det är svårt att skiljas från en tavla som man lagt ner så mycket tid, engagemang och omsorg i funderar Thomas ett slag innan han svarar.
– Att måla är ett väldigt fint sällskap eftersom det uppstår ett samtal då man svarar på bildens signaler. Samspelet av ömsesidigt givande och tagande resulterar i ett konstverk och det är en stor ynnest att veta att min tavla finns på väggen hemma hos någon som uppskattar det jag skapat. Alla har sin egen reaktion och det är först när betraktaren bildat sin egen uppfattning om en målning som bilden på riktigt når fram. Det är verkligen fint att vara en del i den processen.
Text och foto: Nina Sabel
Läs den bläddringsbara tidningen via: https://issuu.com/wahlins/docs/inneh_ll_h_gsby_nr_2-2025?fr=xKAE9_zU1NQ