23-åriga Wilma Axelsson från Högsby föddes med ryggmärgsbråck och hon har i många år föreläst och engagerat sig i frågor som rör funktionsrätt. Den första november valdes hon till Förbundet Unga Rörelsehindrades ordförande och nu hoppas Wilma kunna nå ut till ännu fler.
– Jag vet av egen erfarenhet hur viktig gemenskapen i förbundet är för mig och jag vill att fler ska få uppleva samma känsla av tillhörighet, säger Wilma. Tillsammans kan vi höras, synas och skapa förändringar.
Wilma har bott i Högsby i hela sitt liv och när hon berättar om sin barndom beskriver hon en varm och kärleksfull uppväxt omgiven av en stöttande familj.
– Jag har aldrig varit mobbad men som den enda rullstolsburna under hela min grundskolgång var det ändå svårt för mig att hitta ett sammanhang där jag passade in och där människor verkligen förstod mig, säger Wilma. Att acceptera min funktionsnedsättning har varit väldigt svårt och jag var tidigare övertygad om att det aldrig skulle bli något vettigt av mig. Trots ett enormt stöd har jag känt mig ensam och kanske gjorde skammen att jag själv omedvetet valde ett utanförskap. Det gör saker med ens person att alltid känna sig och se sig själv som annorlunda och ”fel”. Det kändes som att livet rullade förbi mig och att jag var en passiv deltagare i min egen livsberättelse.
Vändpunkten kom när Wilma under högstadiet skapade ett Instagramkonto och därigenom introducerades för en helt ny värld fylld med mångfald.
– Plötsligt såg jag kvinnor i rullstol som levde helt normala och fungerande liv vilket så klart var otroligt inspirerande, säger Wilma. Jag började dela med mig av min egen vardag och märkte att det var som terapi att berätta om mina känslor och tankar.
Omgående fick Wilma respons där många uttryckte tacksamhet för och igenkänning i hennes inlägg.
– Det var en jättefin känsla när folk började höra av sig och därefter öppnades många dörrar, säger Wilma. Sociala medier är ett verktyg för samhällsförändring och jag fick genom Insta-gram möjligheten att publicera, provocera och upplysa.
Instagram blev den mötesplats Wilma länge sökt och där kunde hon uttrycka allt det hon tidigare hållit för sig själv.
– Under min uppväxt pratade jag sällan om relationer, hobbys, framtida karriär eller andra typiska tonårsintressen men bland mina nya vänner som delade samma verklighet som jag fick jag chansen att inte bara lyfta dessa ämnen utan även känna att de var relevanta för mig, säger Wilma.
Wilmas inlägg på sociala medier gav många följare inspiration och snart blev Wilma ombedd att föreläsa om sitt liv och sin funktionsnedsättning.
– Jag antog utmaningen och började föreläsa på skolor, bibliotek och massa andra spännande platser, säger Wilma. Det var en ny värdefull erfarenhet att prata förtroligt inför en fysisk publik och det gav en annan sorts kontakt än den som sker via sociala medier.
För ett par år sedan hittade Wilma Förbundet Unga Rörelsehindrade och blev en aktiv och engagerad medlem.
– Det var en otrolig ögonöppnare för mig, menar Wilma. Att träffa andra som brottades med samma sorts utmaningar, tvivel och vardag som jag själv påverkade mig enormt och helt plötsligt vågade jag göra saker jag aldrig provat förut. Istället för att förutsätta att vissa upplevelser helt enkelt inte var för mig så bestämde jag mig för att våga.
Tillsammans med sina nya vänner åkte Wilma på övernattningsläger, paddlade kanot, sjöng karaoke och en mängd andra saker.
– Tack vare förbundet fick jag vara med om så många häftiga första-gången-upplevelser som för de flesta är självklarheter. Det handlade inte om stora äventyr men friheten och tryggheten att få genomföra dem var för mig jättestort. Jag har aldrig tidigare vågat ta plats och det kändes fint att ge mig själv rätten att göra just det.
När Unga Rörelsehindrades tidigare ordförande fyllde 32 år och därmed var tvungen att lämna uppdraget var det många som uppmanade Wilma att söka ordförandeposten.
– Så klart var det smickrande att folk ville nominera mig men samtidigt var det lite läskigt. Jag påverkas fortfarande av mitt gamla synsätt på mig själv och måste hela tiden arbeta med min självkänsla men denna gång kände jag verkligen att detta var något jag var tvungen att göra, säger Wilma.
Den första november valdes Wilma att företräda det nationella förbundet och hon sattes omgående i arbete.
– Mitt första uppdrag som förbundsordförande var att ingå i den delegation som företrädde Sverige vid Nordiska Handikappförbundets möte i Malmö, berättar Wilma. Mötet är en plattform där representanter från olika nordiska medlemsorganisationer för personer med funktionsnedsättning träffas för att nätverka och utbyta erfarenheter med varandra.
Under två dagar fick Wilma ta del av mötesdeltagarnas olika verksamheter, arbetssätt, framgångar och utmaningar.
– Trots att jag vid mötet bara hade varit ordförande i några dagar kände jag ingen press eftersom alla var väldigt stöttande, säger Wilma. En viktigt punkt under mötet var diskussionerna kring funktionsrättskonventionen och det var otroligt spännande att jämföra hur vi i Norden arbetar för att nå ett gemensamt mål.
I december 2006 antog FN:s generalförsamling konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den trädde i kraft som bindande internationell rätt våren 2008.
– Även om Sverige har ratificerat konventionen så har den ännu inte blivit lagstadgad så det är en av våra huvudsakliga målsättningar som vi jobbar för just nu, säger Wilma. I Sverige är det olagligt att diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning men konventionen är tydligare och mer konkret i beskrivningen av hur diskriminering ska tolkas i olika situationer. I denna fråga har vårt grannland Norge kommit mycket längre och under nästa mandatperiod ska konventionen införlivas i norsk lagstiftning.
Wilma berättar vidare att Sverige som är ett framgångsland på så många sätt ändå går bakåt i frågor som till exempel rätten till assistens.
– Vi har gått från kommunikativa förhållningssätt där hänsyn tas till hela människans behov till en minutstyrning där alla vardagens moment ska klockas, säger Wilma. Beroende på totalt antal minuter avgörs sedan om du har rätt till hjälp eller inte. Vi har mycket kvar att arbeta med.
För Wilma är medlemsrekrytering ytterligare en mycket viktig fråga.
– Jag är uppvuxen på landsbygden och vet själv hur svårt det kan vara att hitta sitt trygga sammanhang. Det blir en utmaning att nå ut till alla dem jag vet finns där ute men jag vill att alla ska få den möjligheten och insikten jag fick, menar Wilma. Det har krävts mycket jobb men numer tänker jag inte längre att jag har kommit dit jag gjort trots min funktionsnedsättning utan tack vare den. Jag är idag tacksam och funktionsnedsättningen styr inte längre mitt liv, nu är det jag som styr min funktionsnedsättning.
Förbundet Unga Rörelsehindrade är en politiskt och religiöst obunden organisation som arbetar för att stärka rättigheterna för barn och unga med nedsatt rörelseförmåga. Genom förbundet ges ungdomarna möjlighet att driva sina egna frågor och förbundets huvudsakliga mål är ett samhälle där alla barn och unga ses som medborgare och har samma rättigheter och lika möjligheter att förverkliga sina liv.
Vem som helst mellan 0 och 32 år kan bli medlem i Unga Rörelsehindrade.
Text: Nina Sabel. Foto: David Sundbaum
Läs den bläddringsbara tidningen via länken: https://issuu.com/wahlins/docs/inneh_ll_h_gsby_november_2025